Diskussion:Kasus

Låt mig kasta in en brandfackla! Visst finns det ett antal kasus (casibus) i svenska. Det gör det i det flesta språk. Däremot markeras det på olika sätt. Vi markerar genetiv med ändelsen -s. Ackusativ och nominativ med ordföljd. "Tjuven jagar polisen" är inte samma sak som "polisen jagar tjuven". Vi kan markera dativ med ordföljd "Kalle ger LISA blommor" eller med preposition "Kalle ger blommor TILL Lisa". Vi markerar lokalkasus t.ex med i,vid eller på. Vi markerar oftast instrumentalis med "med" "Jag slog spiken med hammaren", Nominativ-ackusativ-instrumentalis. Det syntaktiska fenomenet kasus försvinner inte bara för att vi inte använder böjningsändelser. [email protected]2A00:801:420:1FB1:F0EF:2963:4D33:D147 5 februari 2020 kl. 14.27 (CET)

0-3 kasus i svenskan

Tack så hjärtligt för denna vidsynta och pedagogiska överblick, så fjärran från alla mina lärarinnors stelbenta pekpinneundervisning. 83.253.21.33 29 maj 2006 kl. 20.23 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Disjunktiv

Franskan har väl inga kasus. Varför står det vid disjunktiv? Avses någon form som endast finns bland några personliga pronomen eller så är det tveksamt att betrakta den som ett av språkets kasus. Skvattram 20 september 2007 kl. 13.45 (CEST)

Jo, jag tycker att ett kasus fortfarande är ett kasus, även om det bara märks vid personliga pronomen. Och i så fall har franskan fyra kasus: nominativ, ackusativ, dativ och "självständiga". 81.233.238.236 16 november 2010 kl. 11.45 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Astronomdiskussion

Är inte diskussionen om de där astronomerna i Uppsala lite väl lång och svamlig? Artikeln, som börjar så bra, tappar allt fokus i detta stycke. 90.231.149.217 12 december 2009 kl. 21.00 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Det är nog ett sabbotage, som nu har tagits bort.

2010-07-29 Lena Synnerholm, Märsta, Sverige. 213.114.151.47 29 juli 2010 kl. 20.02 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)

Föråldrad syn på indoeuropeiska?

Jag undrar om inte beskrivningen av indoeuropeiskan, är flera årtionden för gammal. Det äldsta skrivna indoeuropeiska språket, är hettitiska som skrevs med kilskrift. Språkets grammatik var inte mer komplicerad, än vad nutidens tyska är. Bland annat hade det bara två kasus. (Fast jag kommer inte ihåg vilka det var.) Upptäckten och utforskandet av hettitiskan, ledde så småningom till, att synen på indoeuropeiskan förändrades. Den anses nu inte ha haft så många böjningsformer, som man en gång trodde.

2010-07-29 Lena Synnerholm, Märsta, Sverige.

Det står samma sak i artikeln om protoindoeuropeiska, på svenska såväl som på tyska och engelska wikipedia. Har du en bra och färskt källa till hur synen har förändrats? Lsj 29 juli 2010 kl. 21.10 (CEST)

Jag tror jag fått det från en bok, som heter ”I döda språks sällskap”. Ska kolla vad som verkligen står i den, så snart jag kommer åt den.

2010-08-21 Lena Synnerholm, Märsta, Sverige.

Okej, jag kom ihåg fel. Det stod bara att indoeuropeiskans grammatik, nu anses ha varit enklare, än gammalgrekiskan och vediskans. Fast hur många kasus dom har, vet jag faktiskt inte.

2010-08-27 Lena Synnerholm, Märsta, Sverige.

Kasus i svenskan

Jag förstår inte varför det står i den här artiklen, att det är osäkert hur många kasus modern svenska har. Svenskan har väl numera två kasus, "subjektiv" (jag, du, han, hon, de, vi, ni, de) och "objektiv" (mig, dig, honom, henne, oss, er och dem), även om de bara märks i personliga pronomen och inte i substantiv. Inte heller är väl genitiv ett kasus i svenskan längre? 81.233.238.236 16 november 2010 kl. 11.41 1 januari 2001 kl. 00.00 (CET)(Signatur tillagd i efterhand.)