Bly(II)sulfid är en förening av bly och svavel med formeln PbS. Den förekommer naturligt i mineralet blyglans.
Bly(II)sulfid | |
| |
Systematiskt namn | Bly(II)sulfid |
---|---|
Övriga namn | Blysulfid, Blyglans |
Kemisk formel | PbS |
Molmassa | 239,26 g/mol |
Utseende | Skiffergrå kristaller eller pulver |
CAS-nummer | 1314-87-0 |
SMILES | [Pb+2].[S-2] |
Egenskaper | |
Densitet | 7,5 g/cm³ |
Löslighet (vatten) | olösligt |
Smältpunkt | 1114 °C |
Kokpunkt | 1281 °C |
Faror | |
Huvudfara | |
NFPA 704 | |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Reaktioner
redigeraBlysulfid bildas när svavelväte eller sulfidjoner reagerar med blyjoner i en lösning.
Reaktionen fäller ut blysulfid i fast form vilket ofta ger lösningen en dramatisk färgskiftning från färglöst till svart. Detta gör att blyacetat kan användas som indikator på svavelväte och svaveljoner.
Användning
redigeraBlysulfid i form av mineralet blyglans används för att utvinna bly i två steg, oxidation och reduktion.
Blysulfid är ett av de första materialen som användes som halvledare och är fortfarande vanligt i infraröda detektorer. Vid rumstemperatur är PbS bara känsligt för korta våglängder mellan 1 och 2,5 μm, endast mycket varma föremål strålar med de våglängderna. Om sensorelementet kyls ner till -200 °C förskjuts spektrumet till mellan 2 och 4 μm. Blysulfid var vanligt i tidiga robotvapen med infraröd målsökare, men det har efter hand fasats ut till förmån för indium-antimon (InSb) och andra effektivare halvledare.
Blysulfid har tidigare använts som svart pigment, men de hälsovådliga effekterna av bly har gjort att bruket har minskat.
Källor
redigera- Material Safety Data Sheet Fisher Scientific
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lead(II) sulfide, tidigare version.