Astarte
- För andra betydelser, se Astarte (olika betydelser).
Astarte (grekiska), Athtart (ugaritiska) eller Ashtoreth (hebreiska) var en fruktbarhetsgudinna hos fenicierna och kanaaniterna.
| Del av | • Ancient Semitic religion • kananeisk religion | |
|---|---|---|
| Kön | kvinna | |
| Gift med | Baal | |
| Barn | Melqart | |
| Gudom inom | kananeisk religion, fenicisk mytologi, Mesopotamisk mytologi, ugaritisk religion, Punisk religion | |
| Gudom eller helgon för domän | fertilitet, sexualitet, krig | |
Mytologi
redigeraAstarte i fenicisk mytologi
redigeraAstarte var Sydvästasiens motsvarighet till Mesopotamiens Ishtar (Mylitta).
Den feniciske författaren Sanchuniathon betraktade Astarte som syster till El, Ashera, Atargatis, Dagon, Betel och en gud identifierad med den grekiske Atlas. Astarte var mor till Qadesh, en kärleksgudinna som var skyddsgudinna för staden Qadesh. Hon betraktades också som mor till sju stycken barnmorskegudinnor, som kunde ta gestalten av svalor. En av dessa äktade Sadyk, och blev mor till Eshmun.
Det är oklart om den feniciska staden Byblos huvudgudinna under äldre tid, Baalat Gebal, skall identifieras med Astarte eller en annan gudinna: Astartes syster Baaltis, senare identifierad med Atargatis, som var Byblos huvudgudinna under grekisk-romersk tid. Däremot är det klart att Astarte var föremål för kult i Tyros och Sidon.
Astarte i grekisk mytologi
redigeraGrekerna identifierade Astarte med Artemis och Afrodite.[1]
Astarte i egyptisk mytologi
redigeraAstarte var dotter till guden Ptah. Hon var gift med Seth. Astarte dyker först upp i gamla Egypten i början av artonde dynastin. I egyptisk mytologi verkade gudinnan Isis som sköterska åt Astartes son medan hon sökte efter sin make, guden Osiris. När Isis avslöjade sin verkliga identitet fick hon den pelare som inneslöt den döde maken som gåva.
Se även
redigeraKällor
redigera- ^ Sugimoto, David T., red (2014). Transformation of a Goddess: Ishtar, Astarte, Aphrodite. Academic Press Fribourg / Vandenhoeck & Ruprecht Göttingen ISBN 978-3-7278-1748-9 / ISBN 978-3-525-54388-7
Vidare läsning
redigera- Gerd Scherm, Brigitte Tast (1996) (på tyska). Astarte und Venus. Eine foto-lyrische Annäherung. ISBN 3-88842-603-0
- Jean-Pierre Thiollet (2005) (på franska). Je m'appelle Byblos. ISBN 2 914 266 04 9
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Astarte.
