Anders Odel
Anders Odel (uttal med betoning på andra stavelsen i efternamnet), född 1 juni 1718 i Skövde stadsförsamling, Västergötland, död 16 september 1773 i Stockholm, var en svensk industriman, skriftställare, konstnär och mönsterritare.
| Anders Odel | |
 Självporträtt, Statens porträttsamling. | |
| Född | 1 juni 1718[1][2] Skövde landsförsamling[3], Sverige |
|---|---|
| Död | 16 september 1773[3] (55 år) Klara församling[3], Sverige |
| Andra namn | CelAdOn[2] |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet[2]  |
| Sysselsättning | Författare[3], affärsman, formgivare |
| Politiskt parti | |
| Hattpartiet[3] | |
| Föräldrar | Andreas Odhelius[3] |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
redigeraHan var son till kyrkoherden Anders Thore Odhelius och Maria Billmark och från 1756 gift med Brita Christina Röök. Odel studerade vid Uppsala universitet och skrev som student[4] Sinclairvisan (1739) som i 90 strofer skildrar den av ryska agenter mördade Malcolm Sinclair som möter bland andra Karl XII och uppmanar efterlevande svenskar att hämnas hans öde. Sinclairvisan bidrog till att göra det påtänkta kriget mot Ryssland populärt. Han skrev också Sagan om Gröt-fatet som behandlar stridigheter mellan stånden.
Efter studierna var Odel verksam som informator. I Stockholm kom han i kontakt med herrnhutismen, och skrev en del psalmer, som gavs ut i Sions Sånger 1743. Senare tog av avstånd från herrnhutismen. [5] Inga av psalmer är kända i Sverige, men i Finlands evangelisk-lutherska kyrkas psalmbok finns tre hans psalmer. I Siionin virret, som är psalmbok för den finska inomkyrkliga väckelserörelsen "De väckta" (heränneet) finns 22 hans sånger.
Han blev volontär vid fortifikationen 1747 och gjorde slutligen en karriär som civil ämbetsman. Han var knuten till Manufakturverket från 1751 och som direktör för hallrätten i Stockholm från 1757.[6] Han utgav en serie politiska pamfletter med stöd för hattpartiet.[7] Odel studerade i sin ungdom konst för Guillaume Thomas Taraval och vistades i Paris 1748-1751 för att studera fransk konstmanufaktur. Vid Manufakturverket var han verksam som mönsterritare till sidentyger som vävdes för hovets räkning och han var dessutom anlitad av Rörstrands porslinsfabrik för framtagning av nya mönster. Av hans målade konst är bara en tavla känd, ett självporträtt som återfinns på Gripsholms slott.[8]
Odel sympatiserade med hattpartiet och var en av dess viktigaste skriftställare.
Källor
redigera- Svenskt konstnärslexikon del VI, sid 298-299, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390296
Noter
redigera- ^ Andreas Beyer & Bénédicte Savoy (red.), Artists of the World Online, K.G. Saur Verlag och Walter de Gruyter, 2009, 10.1515/AKL, Artists of the World konstnärs-ID: 00308218.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Bernhard Meijer, Odel /förut Odhelius) Anders, Svenskt literatur-lexikon, 1886, s. 319, Litteraturbanken utgåva: MeijerB/titlar/SvensktLiteraturlexikon/sida/319/faksimilMeijerB/titlar/SvensktLiteraturlexikon, läst: 5 november 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] Anders Odel, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 7599, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 584
- ^ ”Anders Odel”. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=7599. Läst 31. 03. 2019.
- ^ Bra Böckers lexikon, 1978.
- ^ Libris
- ^ Gripsholms slott