Adelsfanan

	Adelsfanan
	Adelsfanans uniform m/1779
Information
Datum	1280-1901
Land	Sverige
Försvarsgren	Svenska armén
Typ	Kavalleri
Storlek	Regemente

Adelsfanan var Sveriges allra första reguljära kavalleriförband och kan möjligen härledas ända tillbaka till Alsnö stadga år 1280 då den svenska adeln, som motprestation för sina privilegier, förpliktades att bistå kungen i krig genom den så kallade rusttjänsten.^[2]

Fast organisation 1565

Fast organiserat blev adelsrytteriet dock först genom Erik XIV 1565. Från 1571 börjar namnet Adelsfanan användas. En fana var cirka 300 man. Under kung Eriks tid benämndes fanorna efter landskapen och efter färgerna på rustningarna. I Finland skapades den första fanan för rytteriet år 1555 men blev inte självständigt förband förrens på 1570-talet. När hertig Karl (senare Karl IX) var standardstorleken på fanan 120 man.^[2] Organisationen varierade genom tiderna, genomsnittligt motsvarade Adelsfanan ett mindre kavalleriregemente. När det svenska kavalleriet (fanorna) organiserades i regementen behöll Adelsfanan sitt namn. Samtliga officerare var adliga. Under Gustav II Adolfs tid hade Adelsfanan tre kompanier i Sverige och ett i Finland. I 1634 års regeringsform anges Adelsfanans rang främst inom rytteriet.

Omorganisationer

År 1640 omorganiserades Adelsfanan och ett fjärde kompani kom till. Efter 1658 då Skåne blev svenskt sattes även ett femte kompani upp i Skåne. På 1680-talet ökades den till sex kompanier: Upplands, Finlands, Västgöta, Södermanlands, Östgöta och Skånska. Manskapet uppsattes enbart vid krig och enligt adelns privilegier skulle Adelsfanan enbart tjänstgöra inom Sverige. År 1702 lät dock Karl XII föra över de svenska kompanierna till de baltiska besittningarna. Adelsfanan deltog bland annat i slaget vid Lund 1676, slaget vid Fraustadt 1706 och hamnade i rysk fångenskap 1709 vid Perevolotjna dock utan att ha deltagit i slaget vid Poltava dagarna innan.

Pappersorganisation

Förbandet upphörde i realiteten som fältdugligt förband efter Karl XII:s död 1718 och mönstrades för sista gången 1743. Kvar stod en ren pappersorganisation. Efter 1743 (regementet uppgick då till 395 man) gjordes aldrig mera någon "uppsättning" av Adelsfanan och inga generalmönstringar hölls. Att nyrekrytera mötte ändå ingen som helst svårighet. Någon tjänstgöring kom ju aldrig i fråga och adelsryttarnas skyldigheter inskränkte sig till att en gång om året anmäla sin adress hos kompanichefen. Däremot åtnjöt de frihet från vissa kronoutskylder och behövde ej ha något annat slags "laga försvar", det vill säga behövde således ej ta årstjänst eller dylikt.

Finska delen

Finska delen av Adelsfanan hade en styrka på 155 man och var uppsatt på samma tid och efter samma grunder som Adelsfanan i Sverige. Manskapet uppfordrades inte efter 1720 utan istället erlades en vakansavgift. Befälet däremot bibehölls fulltaligt och hade boställen och indelningar. Först 1792, i mån av att de var vakanta, drogs dessa boställen in till kronan.

Nedläggning

Adelsfanans befäl började, i mån av avgång, reduceras omkring 1793, varvid boställen och indelningar indrogs till kronan. År 1809 indrogs befälslönerna, och efter 1823 benämndes dess ringa återstod före detta Adelsfaneregementet, men regementet avskaffades inte formellt förrän 1901.

Förbandschefer

1633–1639: Olof Stake
1640–1648: Fredrik Stenbock
1653–1657: Anton Sternberg
1645–1653: Carl Mauritz Lewenhaupt
1657–1660: Gustaf Adam Banér
1660–1662: Erik Leijonhufvud
1662–1664: Johan Wrangel
1664–1667: Anton Sternberg
1667–1674: Erik Planting-Gyllenbåga
1674–1677: Johan Drake
1677–1679: Robert Lichton
1679–1683: Johan Uggla
1683–1695: Mårten Lindhjelm
1695–1700: Fritz Wachtmeister
1701–1708: Alexander Hummerhjelm
1710–1712: Henning Adolph Kruuse
1712–1717: Otto Wilhelm Staël von Holstein
1717–1721: Nils Christer Baumgarten
1721–1727: Anders Ramsvärd
1727–1732: Bror Rålamb
1732–1749: Mårten Cronstierna
1749–1750: Hans Didrik Mörner
1750–1801: Wolter Reinhold von Stackelberg
1801–1813: Georg Johan De Besche

Bilder

Arvid Reinhold von Gardemein iklädd uniform m/1756 för Adelsfanan samt bärande Svärdsorden på bröstet, av Johan Henrik Scheffel
Okänd officer vid Adelsfanan iklädd Uniform m/1779, med Svärdsorden på bröstet. Av Jacob Axel Gillberg.
Majoren Gustaf Adolf Lilljehorn i regementets Uniform m/1792 på en miniatyr från ca 1797.
Porträtt på okänd major i regementets uniform m/1792.
Kaptenen Adam Johan Lagerberg i regementets uniform m/1792. Målning från ca 1800 av Per Krafft d.y..
Emil Adam von Gertten i adelsfanans uniform från tidigt 1800-tal.

Externa länkar

Adelsfana i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)

Källor

Larsson Anders: Karolinska uniformer och munderingar åren 1700-1721 Jengel Förlag, Östersund 2022 ISBN 978-91-88573-43-8
Mankell Julius, Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809, Stockholm 1870
”adelsfana”. Förvaltningshistorisk ordbok. Svenska litteratursällskapet i Finland. 2016

Referenser

^ Armémuseum AM.010354 2016-03-04.
^ [a b] Ericson Wolke, Lars (2006). Trettioåriga kriget: Europa i brand 1618-1648. Historiska media. sid. 132-137. ISBN 978-91-85377-37-4. Läst 19 november 2024

[1] Armémuseum AM.010354 2016-03-04.

[:0-2] [a b] Ericson Wolke, Lars (2006). Trettioåriga kriget: Europa i brand 1618-1648. Historiska media. sid. 132-137. ISBN 978-91-85377-37-4. Läst 19 november 2024

[2]

[1]