Ett njutbart boktips

Jag hittade en bok på rean som talade direkt till mig. Så vacker framsida med en titel som gjorde mig nyfiken. Jag förstod snart att det inte var en traditionell trädgårdsbok utan en antologi med minnen och tankar berättade av tolv av våra främsta trädgårdsskribenter.

Drömskt sinnliga bilder, som jag först trodde var illustrationer men som är foton, skickligt bearbetade av Viktor Kvant.

En fantastisk bok på alla sätt, en perfekt present till alla som är trädgårdsintresserade, ja till andra också! Att Christel Kvant varit redaktör och skribent märks väl. Jag har alltid gillat hennes trädgårdsböcker. Även hennes roman Resan till Ribston finns i min bokhylla.

Men vad betyder den märkvärdiga titeln, vad är Artemisia? Artemisia absinthium, malört... aromatisk ört med silvergråa blad. Växer snabbt till en rugge som kan behöva stödjas. Varför sällskapet har valt just det namnet förklaras i boken.

Man får mycket för de, hör och häpna, 79 kronor den kostade på rean. Här finns den.

Fredag igen. Den sista i februari... välkommen mars!

Hemma hos Iris

I ett svagt ögonblick lovade jag Iris ett eget hemma-hos-reportage. Här kommer det. Det blir många bilder... efter prinsessan Iris önskemål. Och en undersåte bugar och gör som Hennes Höghet önskar.

"Välkomna hem till mig. Häng med på visningen av mitt hem!

Här är min viktigaste möbel, ett trevånings klätterträd med fin utsikt. Har bra koll över omgivningen genom fönstret. Här befinner jag mig oftast dagtid.

Ett av alla mina gym.

Kvällstid vilar jag ut efter dagens vedermödor, helst på mattes plats... hon tror att jag hellre skulle vilja ligga på fårskinnet, haha!

Här däremot gillar jag mitt skinn... med golvvärme. Håller bra koll på fåglarna som sitter utanför på hängrännan och larvar sig.

Matplatsen.

Platsen där jag dricker mitt vatten...

... och inväntar morgonkamningen.

Där bakom skymtar ni min toalettvrå med egen matta framför. För att slippa att jag drar ut så mycket sand på golvet, säger matte. Vadå, som om jag skulle bry mig om ett par sandkorn?

Annars sköter jag min hygien helt på egen tass. Matte skrattade och tyckte den här bilden var rolig av någon anledning.

Snart kan jag äntligen vara längre stunder på min balkong. Än blir det bara kortisar, gillar inte när det blåser.

Här bloggar vi. Eller om det är en film vi ser på?

Ibland vilar jag ut i mattes säng i sovrummet. Fast egentligen är den min den också. Jag menar, vem sover mest i den? Hon bara åtta timmar, jag behöver betydligt mer vila. 

Jag menar, vi prinsessor måste ju sova vår skönhetssömn. Fast egentligen gör den ingen nytta på just mig... jag är ju naturligt vacker. 

Kul att ni kikade in. Nu måste jag vila mig lite. Mjau. Tack för idag."

Nu har vi skrivit färdigt det här inlägget, bilderna är noggrant utvalda, allt är godkänt och nu vilar hon ut, prinsessan Iris, efter den krävande insatsen. Egentligen ville hon ha med betydligt fler bilder och tyckte att en bild av hennes stamtavla skulle vara trevlig att visa men det lyckades jag avstyra.

Ha en fin sista februarivecka. Snart kliver vi in i mars!

Uppgraderad Billy

Två traditionella Billy bokhyllor med dörrar. Inget fel på dem. Ändå kunde jag inte låta bli att reta mig på dörrarnas vita statiska utseende. Jag ville inte att de skulle ta sån plats, inte lysa... utan bara vara.

Jag hade flera burkar med slattar av vit färg. Jag blandade fram tre olika nyanser med hjälp av färgpigmentet grön umbra. Det ger färgen ett djup och en varm grå nyans. Jag testade först vilken jag trodde skulle bli bäst och valde den längst ner.

Och visst blev det skillnad! Faktiskt ännu mer än vad bilden förmedlar. Nu tar den inte plats utan smälter in hos mig på ett mer harmoniskt sätt. Jag målade också ett tillsågat hyllplan i samma nyans och la det ovanpå. Det band ihop de båda sektionerna och med fyra nya knoppar känns den som en ny möbel. En budgetuppgradering som kostade mindre än två hundralappar. Säkert tänker nån... så himla mycket jobb för så lite! För mig är det värt besväret.

Och titta på de pyttesmå knopparna! Ger hela möbeln ny identitet.

Jaha. Då vet ni vad jag pysslat med senaste tiden. Har ni nåt projekt på gång?

Stilsäker?

Jag har tänkt på det där med stil ända sen jag fick en kommentar om att jag var stilsäker. Va, jag? Har jag egentligen nån stil alls? Jag blandar hejvilt allt jag äger... det mesta har jag haft hur länge som helst. Däremot flyttar jag gärna runt mina saker, ibland får de stå parkerade i ett skåp länge... för att sen komma fram ett tag igen på en annan plats. Då känns de närapå nya. Sällan köper jag nytt. Att vara stilsäker, är det samma sak som att trivas med sina saker? Att älska dem?

Kanske det är att visa att man älskar dem? Att försöka förmedla just det. Det kan jag hålla med om att jag försöker. Enkelhet och naturlighet är mina ledord, sparsmakat och hellre lite än för mycket av något. Om det är att vara stilsäker... så är jag det.

Hursomhelst blev jag jätteglad över kommentaren. Och över alla andra så himla gulliga kommentarer jag får. Tack.

Hur definierar ni stilsäker?

Ha en god dag alla finingar därute!

Små vita blommor och en gömd hälsning

De kvistar jag satte i vas tidigare bildade gröna blad och gracila knoppar som nu börjat slå ut.

Små söta vita blommor! Jag knipsade av dem och lät dem få en mer framträdande roll genom att sätt dem i ett vinglas.

När jag sorterade i bokhyllan hittade jag ett par av mina sparade sagoböcker. De är så vackra så de förtjänar att ligga framme ett tag. I den ena har min far skrivit med sin fina handstil...

... så här fint! En gömd hälsning från förr som gjorde mig tårögd... mer värd än något annat!

Strax ny vecka igen, en vecka som är fulltecknad med roliga saker. Ibland blir det väl mycket på en gång!

Ha det gott!

Ett år idag... ikväll firar vi!

Idag, på alla hjärtans dag, firar vi ett år tillsammans mitt nya knä och jag. För ett år sen fick jag en ny knäled inopererad på Lindesbergs lasarett. När jag tänker efter känns det mycket längre sen.

Jag är oändligt tacksam att den här möjligheten finns. Operationen har lyckats bra och jag har god rörlighet och ingen som helst smärta längre. Jag kan promenera som förr, hur långt som helst och gå upp och ner i trappor som ingenting. Det enda jag inte kan är att krypa på knä... men vem behöver det? Jag har kämpat på med träningen som i början gjorde gräsligt ont men jag visste att det skulle ge utdelning. Och det har det gjort.

Jag är så glad åt min reservdel och tacksam över den fina vård jag fått. Så ikväll firar vi med räkbakelse och rosévin, mitt nya knä och jag!

En stor kram till er alla på alla hjärtans dag. Hoppas den blir lika fin som min.

Pizza Halleluja

Min pizzakarriär är inte särskilt omfattande kan jag säga. Nog bakade jag några capricciosa eller hawaii med familjen då och då under 70-talet. Sen blev det enklare att köpa från den lokala pizzerian eftersom alla ville ha olika smaker. Nuförtiden kanske jag äter pizza två... tre gånger per år. Men igår förstår ni...

... gjorde jag en egen från köpt pizzadeg, den första färdiga degrulle jag köpt i mitt liv. Det räckte med halva degflaket så jag delade den på mitten och frös in resten till ett annat tillfälle. Sen tog jag det jag hade. Grundade med röra av creme fraiche, pressad vitlök och en dutt senap. På med rökt skinka, färska tomater, oliver, riven ost, svartpeppar och oregano. Så strödde jag hackade basilikablad över när den var gräddad.

Jag säger bara... Halleluja! Det blev den godaste pizza jag nånsin ätit! Härmed har jag dokumenterat den så jag kommer ihåg vad jag rensade kylskåpet från. För en repris på Pizza Halleluja, det blir det garanterat!

Ha en fin ny vecka!

Orange tulpaner och det där med tiden

Förr var det alltid tulpaner i den rosa kalla färgskalan som gällde. Eller vita. Nu dras jag mer åt de orange som har flikiga kronblad.

I min fina julklappskanna står nu andra buketten i samma färg.

Lördag redan. Tiden går så fort nuförtiden. Idag är det kalas hos dotter Anna som fyllt år i veckan. Varje gång häpnar jag över att döttrarna mina blir så gamla. Alltså, de är inte gamla, de fyller bara så många år. Hur går det till? Snart kommer de ikapp sin mamma, hihi!

Ha en trevlig helg!

Att vara biten

Jag har så lätt att nörda in mig i vissa saker. När något intresserar mig så blir jag snabbt biten. Just nu läser jag om alla Åke Edwardsons böcker om den inte alltid så sympatiske kriminalkommisarien Erik Winter. Det finns tolv skrivna och jag är nu inne i den nionde. På raken! Har försökt stoppa in en annan bok emellan men längtar bara efter Erik Winter. Inte direkt efter hans ofta komplicerade och ruskiga fall, nej jag gillar hur Åke Edwardson beskriver människan Erik Winter, hans tankar och hans vardag, förhållandet till arbetskamrater och familj. Och som ni ser, han följer med mig till och med under frukosten. Snacka om att ha blivit biten. Att läsa om tolv böcker man tidigare läst låter väl väl nördigt?

Den första heter Dans med en ängel och skrevs 1997. Ifall ni vill veta.

Har ni lika lätt att bli biten som jag?

Solskenssöndag... äntligen

Äntligen en solskenssöndag! Det blev en långpromenad runt sjön. Det blåste himla kallt på hemvägen men det var det värt för att få lite sol på näsan. Häromdagen, när jag gick en kortare promenad och utan sol, upptäckte jag högar av beskurna trädgrenar längs promenadvägen. Perfekt för den som bor mitt i stan. Jag bröt några kvistar från träd jag inte vet namnet på. Kanske något parkträd?

Knopparna sprack ut så fort de kom i vatten.

Nu har jag vår på soffbordet. Fina keramikkannan fick jag av tomten. Tänk att han vet precis vad jag tycker om!

Hoppas ni också fått sol på era näsor under helgen. Det kan vi minsann behöva efter alla dystra gråa dagar de senaste veckorna.

Önskar er en fin februarivecka.