Sommarens små och stora projekt

Under sommaren har det spikats och sågats  och pysslats i Rosendal-torpet. Till den milda grad att jag också sågade mig i fingret...Resultatet av det är ett litet ärr från fyra stygn. Men resultatet är också den här nya portalen, som leder in i fjärilsträdgården.
Jag ser för mig hur den är täckt av rosor och klematis. Men, tjaa...jag har ju också livlig fantasi....


  En gammal sängbotten blev en liten blå trädgårdsbänk. Även om den inte är så sittvänlig, så är jag rätt nöjd. När man sakta flanerar i trädgården, kan man i (om inte annat) ställa i från sig vinglaset på bänken, medan man förstrött böjer sig ner för att riva upp lite ogräs....

 

Bakom bänken finns ett vindskydd som jag snickrade av gamla träribbor. Framför staketet har jag planterat kaprifol, vallmo och höstblommande insektdragare.Jag tänkte ju förstås att man sku kunna sitta här i lä och känna doften av kaprifol.

Men, ja, också här vinner fantasin över verkligheten....

  De gamla träribborna räckte också till ett blomtorn för luktärterna. Modellen växte fram efterhand och efter det virke som jag hade. Jag byggde först två sidor och fogade sen samman dem.



Jag hade lite problem med toppen på pelaren. Nu vet jag hur jag borde ha gjort, men då fick jag inte till det, så jag prydde den fula toppen på tornet med en loppishatt.Det blev helt kul, tycker jag.

Jag har också ägnat mig åt mindre pyssel och gjutit i betong.

Det här lilla brickbordet fixade jag av en gammal spade och en bricka från loppis.

Jag sågade av spadskaftet, borrade hål för en träpropp i vardera ändan av spadskaftet och i brickan och limmade ihop allting.

Lätt att ställa ifrån sig, där man behöver ett bord för kaffekoppen, tänkte jag.

Nåja....inte så himla fiffigt, trots allt, men låt gå som växtstöd eller annars bara pynt....

 

I allafall har jag fått blodad tand på att inreda trädgården med loppisfynd och återvinningsprojekt. Nu, under vintern samlar jag idéer. Vill därför sluta med att tipsa om en härlig bok på finska, Kierrätyspuutarha av Heidi Haapalahti och Teija Tuisku. Fast, visst, man hittar ju massor med underbara idéer på nätet också. Och Pinterest är ju en guldgruva, där jag också öppnat en anslagstavla med inspiration för kommande projekt.

Sommarens fem bästa!

Efter en lång och underbar sommar och höst har vi nu stängt Rosendal-torpet för säsongen. Nu blir det bara korta besök för att mata fåglarna och se över stället. Ja, jul skall vi ju förstås fira här, om inget oförutsett inträffar. 

Nu har vi framför oss ett halvår som kan ägnas åt planering av och drömmar om nästa såsong.

Jag bläddrar i mängden av foton från sommaren. Jag ordnar i mappar, raderar och sparar. Samtidigt känns det som en riktigt nostalgitripp. Visst hade vi en härlig sommar, full av blommor, grönska, njutning.Bland mina foton väljer jag nu att minnas fem av sommarens bästa:

1. Skogen

Den nya vägen till "skogsträdgården" på våren.

Vägen till skogsträdgården, med humleportal.

Jag älskar skogen runt torpet. Den "riktiga" skogen, med tall och gran, mossa och stenar, bär och svamp. Men också vår egen lilla flik av skog, den jag brukar storslaget kalla för skogsträdgården. I år grävde jag en ny väg och lagade en liten humleportal av armeringsnät. Jag är riktigt nöjd med ingången till skogsträdgården och tror att vår lilla skog också börjar bli sån jag vill. En fin balans mellan naturlig och odlad.

2.Fåglarna

Kornknarrägg

Jag är så lyckligöver att fåglarna trivs hos oss! Jag tror det har häckat fåglar i alla holkar (ett tiotal). Förutom mesar, stare och flugsnappare har vi i år också haft pilfink i holkarna. I år hittade också ladusvalorna vår vedbod, men tyvärr misslyckades deras häckning. En enda stackars svalunge kläcktes, och även den dog. 

Den stora glada överraskningen var ändå att kornknarren häckade på vår äng. Jag både såg den och hittade fem kläckta äggskal. Enligt bekanta fågelskådare var det enda häckande kornknarren på vår ö.

Vår damm är inte stor och inte så fin. Men denna torra sommar har den varit till stor glädje för både oss och fåglarna. Ofta har fåglarna fullkomligen köat för att bada! Ett extra bonus för oss är att vi ser dammen från köksfönstret. Man kan stå och diska och se på när fåglarna badar!

Även brandliljorna trivs vid dammen. De har utan lov valt att slå sig ner här. Och, tjaa....då måste de väl få vara här då!

3. Det vildvuxna, självsådder

Vilken blomsteräng vi fick i år av självsådda vallmon, prästkragar, ringblommor mm. Vad glad jag är för att jag inte flitigt rensar bort det som kommer upp av sig själv!

Ja, det här skulle ju bli en ny rosenrabatt, men rosorna har stampat på stället. I stället bjöd självsådda vallmon på en enorm färgprakt som älskades av blomflugor och andra pollinerare! En verklig höjdare för alla!

4. Maten från natur och trädgård

Vilken lyx  att kunna gå ut i trädgården efter en gourmetmåltid! I år har jag inte haft mycket nyttoväxter, eftersom jag nu tar upp en ny köksträdgård.  Istället har jag mer och mer upptäckt de vilda delikatesserna, som våtarv, kirskål, nässlor. Lite kryddörter har jag förstås haft. Och jag har återupptäckt en favoriträtt från min barndom; knäckebröd med klippt persilja och tomat. Läcker kvällsdelikatess!

Två gourmetgrönsaker har i alla fall funnits i min trädgård - och till stor glädje. Squash och störbönor. Störbönan blauhilde var en  positiv överraskning, som jag absolut vill ha igen. Högproducerande och läcker. Och vilken delikatess squashblommor är! Jag vänder dem i äggula och skorpmjöl och steker dem lätt. Ibland fyller jag dem med ost, men det är inte nödvändigt.

5. Hammocken, dvs vila, avkoppling och njutning

Till sist en bild av mig i hammocken. Den bilden får symbolisera vila och avkoppling. Många undrar hur jag hinner med allt i trädgården. Jag kunde publicera många motsvarande bilder, från någon av våra andra sittplatser i trädgården. Jag och gubben min, vi har verkligen tid att njuta av och i vår trädgård. Det är viktigt, det behövs! Trädgård skall vara njutning, inte en stressfaktor!

Isop - en av mina favoriter

 Isop -  Hyssopus officinalis - är en av mina favoriter i örtträdgården. Eller fjärilsträdgården som jag numera kallar den delen av trädgården. Ja, isop är en gammal krydd- och medicinalväxt, men i min trädgård finns den nog främst till för att glädja fjärilar, humlor och andra pollinerare. 

 

Isop är en flerårig halvbuske. På våren klipper jag nog ner den ganska rejält och jag brukar nog också förnya den helt med ett par års mellanrum. Den kan bli rätt risig och ful....

Men den självsår sig rätt kraftigt, så det är inget problem med nya  plantor.

Jag använder isopen som kantväxt i flere rabatter. Eftersom den också tål att beskäras hårt, så passar den fint som en liten häck. Kanske ett alternativ till buxbom, här på våra breddgrader.

Fast i och för sig tycker jag att det är lite synd att klippa den så hårt, för det är ju blommorna som är en tillgång för pollinerarna. 

Isop finns med rosa, blå och vita blommor. Problemet är att veta vilken färg den lilla fröplantan har....

Min isop"häck" i bilden ovan består av vitblommande isop - tror jag.

Enligt WSOY:s Suuri yrttikirja är blommorna läckra i sallader. Man skall också kunna tillverka extrakt som är bra läkemedel för hosta, astma och andra sjukdomar i andningsvägarna samt som botemedel för urinvägsinfektioner. Samtidigt varnar man dock för att inte använda stora doser och långvarigt. 

Jag har som sagt inte provat. Men kanske jag skall någon gång.....

Tappad kontroll - eller en rikedom?

 Jag har sagt det tidigare och säger det igen; jag har ingen kontroll över min trädgård! Titta t.ex. på den här bilden ovan. Den här gröna fläcken längst fram borde egentligen vara en rosenrabatt. 

Men jag har bara inte haft mage att rensa bort frösådder av ringblomma, gurkört, vallmo och gudarna vete vad. 

Fast vad tusan, tänker jag. Rosorna jag planterade har inte riktigt tagit sig, så bättre så här. Och om några veckor skall jag sätta en nu bild av rabatten. Då får ni se en riktigt frodig blommande rabatt - vänta bara!

 

 

Brandliljor och blåeld har jag inte heller kontroll över. De sprider sig ohämmat och gör precis som de vill! Tjaa....jag tackar och tar emot. Vad kan jag annat. De är ju ändå fina på sitt sätt. Och speciellt här framför huset, som är så torrt och soligt, så är det inte så lätt att få något att trivas.

Okså vid dammen har brandliljorna bestämt sig för att slå sig ner. Man kan ju sen ha olika åsikt om de passar där eller inte. Men eftersom de har valt den platsen, så måste de väl få stanna där....

 

På bilden ovan finns också två ostyriga växter som gör som de själv vill; nunneörten och kungsljuset. Men kungsljuset är herren på torpet den rubbar man inte. Och när den gula nunneörten klämmer in sig bland rosa nävor är jag inte överlycklig precis. Men här har den hittat lämpligare partner i den mörkbladiga ligularian och gulbladiga spirean.  Så visst får båda stanna där de beslutat sig för att växa!

 

Men när prästkragen sprider sig över vägen och det blir omöjligt att ta sig fram. Ja, då minsann! Då sätter jag stopp för dess framfart. Kanske....eller så inte...
Den får väl blomma ut först....

 

T.o.m. i bergsskrevorna frodas det som "av sig själv" funnit sig till rätta där, som bl.a. gul fetknopp, självsådda violer, kattfot....Och det som trivs måste väl få växa i fred.

Visst skulle det ju varit synd om jag rensat bort den här fina violen - så tur att jag inte är så flitig med renshackan ;)

Det samma gäller den vilda rödbläran som jag låtit stanna kvar i rabatten och som nu matchar pionen. Det är alltså den ljusare röda bakom pionen i den här dåliga bilden. Det finns också en röd alunrot, som trots att den är planterad inte alls är lika fin som rödbläran, tycker jag.

Till slut en bild av mera blåeld och prästkrage.  Här dock inte i en rabatt, utan i blomsterängen.
Och den största rikedomen i Rosendal-torpet står nog de vilda växterna för!

 

Visst vill jag ibland försöka bestämma över vad som skall växa var. Och visst vill jag (ibland) ha en prydlig trädgård. Men samtidigt så vill jag nog inte bli herre över naturen utan tacksamt ta emot det som naturen vill bjuda på!

En midsommarbukett i lila - för ögat, fjärilarna och lite för tallriken!

 

Idag, dagen före midsommarafton, plockar jag en bukett med lila perenner.
Jag gör det som omväxling till de senaste inläggens vita buketter - men också för att det nu blommar så många fina lila växter - och dessutom i kombinationer som jag är riktigt nöjd med. 

Därför vill jag nu dokumentera dem, så att jag kommer ihåg dem och kan bygga vidare på dem. 

T.ex. allium, som jag har på flere ställen är så fin, även när den är utblommad, t.ex som ovan tillsammans med trädgårdsnattviol och nedan med den blålila nävan.

Vid foten av samma näva finns en  av mina favoriter; den lilla kantnepetan. Den har nästan exakt samma färg som nävan - och den blommar tåligt länge, helt oberoende av väder och vind. 

Ett stort bonus för mig är att också fjärilar och humlor gillar den. 

Bilden av näva och kantnepeta blev inte så bra - och ännu sämre blev bilden här nedan! Och inte ser ju den lila aklejan och stäppsalvian ut att passa ihop heller! Men i verkligheter är de ett underbart par! Aklejan är den riktigt gamla torpvarianten, lila, rosa eller vit, som dyker upp överallt - där den vill. Jag låter den självså sig och rensar sällan bort den. Jag tycker också bladen är fina i buketter. Och ibland dyker det upp överraskningar! Idag hittade jag nämligen en dubbel variant av den!

Stäppsalvian, på bilden ovan, skall för övrigt få bli en stöttepelare i min fjärilsträdgård. Den är en riktig fjärils- och humlemagnet, den är tålig och härdig. Och den ser fin ut länge, inte bara när den blommar. Jag har satt den tillsammans med rosor, men tror att den också skulle bli fin tillsammans med mina gula fjärilsväxter, t.ex. med rölleka. Eller varför inte med de gråbladiga, som malört eller lammöra.
Ja stäppsalvia vill jag ha mer av! Tyvärr har jag inte märkt att den skulle ge fröplantor, så jag får väl lov att köpa flere plantor. Eller kanske försöka ta sticklingar. 

T.ex.både gräslök och lammöra sprider sig hejvilt, så dem får man mycket av på kort tid!
Båda två hör också hemma i min fjärilsträdgård. 

Och gräslöken får en extra bonusstjärna för att den är både dekorativ och ätbar! Gräslöksblommorna är ju dessutom dekorativa i maten! Nu till midsommar slänger jag blommor (hela eller i mindre delar) i salladen, på nypotatisen, på sill och annan fisk.... Vackert och gott!
När den har blommat över är den ju inte så vacker precis. Men jag klipper blommorna och får ny färsk gräslöksstrån.

Nedan mera som är både ätbart och vackert. Tomater och basilika älskar ju varandra och jag älskar dem! 

Jag har inget växthus, så mina tomater har jag köpt som stora plantor och satt på den varmaste platsen jag bara kan hitta. Inte blir det storskörd, men värt det.
Mellan tomaterna har jag satt basilikaplantor. Den den här lilablommande basilikan föll jag för  pga dess utseende. Ärligt talat kom jag inte ens att fråga i plantskolan vilken art det är. Det räckte för mig att den är dekorativ, klär mina tomater och för att insekterna och jag gillar den. Men de här basilikablommorna skall jag nog också strö över tomatsalladen i midsommar! Då är det fest!!

Och "som vanligt" slutar jag mitt inlägg med en vildväxande lila blomma i min trädgård. Den här lilla rackaren, kråkvicker, finns överallt i min trädgård. Det syns kanske inte på den här bilden, men här växer den invirad i en vinbärsbuske. Javisst, jag borde rensa bort den..... 

Men va sjutton, den är ju så fin! Och den blir så fin i buketter, tillsammans med andra lila blommor. 

Så därför låter jag den finnas i vinbärsbusken - och i den här midsommarbuketten!

Glad midsommar alla trädgårdsvänner!

Mera vita blommor och blad

 Nu måste jag bara fortsätta på det förra temat, dvs vita blommor. För nu blommar midsommarosen, eller Finlands vita ros, som den också kallas. Ja, det namnet tror jag den nog har mer i Sverige, här heter den nog bara midsommarros!

När midsommarrosen blommar är det sommar! Blomningen är kort, men desto mer överdådig. Som tur är blommar den vanligen lite senare än syrenerna, annars skulle det ju bara bli för mycket av den nästan kvalmigt söta, men ljuvliga, doften som vardera har.

Det finns säkert inte ett gammalt torp, där det inte växer midsommarrosor. För mig är den också en riktig nostalgi-ros, eftersom den även fanns vid mitt barndomshem. Därför är jag nu så lycklig att den också finns här vid Rosendal-torpet - till och med på flera olika ställen. Här på bilden kantar den "övre skogsvägen", ända till humlebågen.

Vid foten av midsommarrosen har jag planterat randgräs och hosta med vitkantade blad (jag har som vanligt ingen aning om vad arten heter) De gör sig fint tillsammans, tycker jag. Och jag har en liten förkärlek för växter med variegerade blad, också andra färgkombinationer, som t.ex. i gult och grönt.

Ett liten problem i att  kombinera midsommarrosen med andra växter är att rosen inte så lätt håller sig på plats.....Rotskott kommer upp överallt! Om man vill hålla den i styr måste man väl gräva ner något som håller den på plats. Men jag tar nog bara sekatören på de skott som sticker upp på "fel" och låter rosen hållas.....

 

Så här års blommar också silverarv fint med blommor i vitaste vitt. På våren är jag alltid beredd att rensa bort den, eftersom den ser så torr och risig ut. Men jag klipper ganska hårdhänt bort det torra - och tror nästan att den inte skall ta sig. Men likväl börjar den blomma fint, här i kanten av soliga, torra rabatten, där den nu har fått sällskap av en annan silvrig växt, lammöra.

 

Bland mina två-åringar dyker alltid upp vita blommor. Tyvärr är det inte så lätt att veta i förväg vilka som är vita. Jag har försökt spara frön från de vita och så dem separat, för att ha till den (kommande) vita rabatten. Nu har jag både vita digitalis och vit blågull på gång. Här har också trädgårdsnattviolen fått en nästan helt vit blomma. Kanske jag skall binda ett vitt band runt den, för att komma ihåg att den är vit - och så att jag kommer ihåg att ta frön från den. 

Igen skall jag sluta med en vild, vit, som jag inte lyckats identifiera, trots att jag studerat mitt "uppslagsverk"; Mossbergs Den nya nordiska floran.

Under gungan är vår så kallade gräsmatta full av en korsblommig ört, med liknande blommor och växtsätt som hundlokan, men mycket lägre. Så småningom skall gräsklipparen få ta den, men tillsvidare får den växa. Jag tycker ju det är så fint, så......

Drömmen om den vita månskensträdgården

Som så många andra drömmer jag om den vita trädgården. Eller åtminstone den delen av trädgården, där  gula blommorna är förbjudna (på något konstigt vis smyger gult sig in i alla rabatter hos mig).
Jag vill ha en plats i trädgården, där allting är harmoniskt och svalt i vitt och grönt. 

Månskensträdgård, brukar det ju också kallas, eftersom de vita blommorna lyser i skymningen - och framförallt i månskenet. Jag vill placera min vita rabatt i anslutning till "skogsträdgården", så att de vita växterna får en bakgrund av skog och buskar och så att de lyser upp skogen. Trots att månskenet inte riktigt når fram här.

Min anspråkslösa början till vit trädgård består bl.a. av spetsmössa, Tiarella cordifolia, som gladde mig genom att bilda en tät matta på enbart ett år. Och nu blommar de så skirt längs skogsstigen. 

I år blommar också den eländiga rhododendron-kraken, som jag planterade sommaren 2012, men som hjortarna mumsade i sig, genast följande vinter. Har inte förr märkt att hjortar äter rhododendron, men den här finska PMA Tigerstedt-roddisen tyckte de gilla.
Kvar fanns inte mycket, men den har nu tagit sig och blommar nu för första gången. Men endast två blommor....

Väldigt anspråkslös, men vacker tycker jag också den här kombinationen är, vanligt randgräs och nåt slag av bräcka (?).  Randgräset har jag på flera ställen i trädgården och jag har inte (hittills)  problem med att det skulle vara för invasivt. Jag tycker det passar fint med andra växter i vitt. Bl.a. har jag den tillsammans med en hosta med vit-gröna blad, under midsommarrosen, som ju också blommar i vitt.

I år har nog våren och försommaren bjudit på ett överflöd av vitt! Sällan har äpple, plommon, körsbär, päron mm. blommat så rikligt. I år har vi suttit i hammocken under äppelblom - ja det är också en lyx att njuta av.

Efter äppelblommen kom ett överflöd av vitt på hägg och rönn. Och nu håller syrenen snart på att blomma ut här hos oss. Men nu i veckoslutet satt vi länge i syrenbersån och njöt av den härliga doften.

Till allra sist måste jag bara påminna om att naturen, speciellt under vår och försommar står för underbara vita fält av blommor. Bara man låter naturen - och gräsklipparen - vara i fred. För om man behöver EN orsak för att INTE klippa gräs så är det den här: Ett fält av hundloka. Det kan ju INTE bli vackrare! 

Som en minneslista för mig själv - och kanske till glädje för någon annan - så publicerar jag här två länkar med inspiration och kunskap om den vita månskensträdgården. 

Odla.nu om månskensträdgården

Sissinghurst Castle 

Underbara vår - men underbart är kort!

Nu har våren fullkomligen exploderat i famnen på oss!

Nyss hade vi ännu nattfrost - och genast när nattfrosten drog bort, kom värmeböjan in.

Och visst har vi längtat! En hel lång vinter har vi drömt om den här värmen och de ljumma kvällarna.
Nu känns det ändå frestande att sörja över att det är så torrt och varmt - och över att äppel- och plommnträdens fantastiska blomningstid är över innan man hunnit blinka. 

Men vad gör det - nu kommer syrenernas blomningstid, så nu är det härligt att sitta här i syrenbersån på morgonkaffe. Och eftermiddagsstund med en bra bok, i solstolen som jag fick i present i fjol.
Den är tom skön att sova i :)

Till min favoritsysselsättning i trädgården hör att gräva upp, flytta och plantera om :)
Många små plantor får vandra vidare från Rosendal torpet till nya hem. Men å andra sidan har jag kommit från plantbyten och andras trädgårdar med nya plantor. Alla de här bebisarna måste ju förstås pysslas om och vattnas.
Nu har vi haft mellan 25 och 30 grader varmt i flere dagar och det är länge sen senaste regn.

Många av växterna i trädgården får lov att klara sig på egen hand, eftersom min ork och vattnet bara räcker till för bebisplantor.

Och ja, det mesta klarar sig bra, som tur är!
Som azalean i bergssluttningen som blommar nu så skirt på bar kvist.
Likaså min senaste favorit, spetsmössa, Tiarella cordifolia, som på bara en säsong har brett ut sig och nu kantar en lång sträcka av skogsstigen.

Tålig är också gulltöreln och den gamla gula dagliljan, som dessutom tycker så bra om varandra. De växer på torraste och soligaste platsen och är fina nästan hela säsongen. Men speciellt nu så här på våren.

Nu gäller det att också hinna njuta av varje sekund. Att hinna stanna upp och ta in allt det underbara.
För som bekant är underbart alldeles för kort!

Stenarbete värmer i vårkylan

Så småningom skall bloggen och trädgården vakna ur vinterdvalan. I trädgården spejar jag efter de första spirande liven, men det går lika långsamt som dataförbindelserna här i torpet.

Jag längtar efter att få börja så och plantera, men marken är frusen. Själv är jag inte frusen, trots att det är bara 5 grader och snålblåst. Jag håller värmen uppe med att bära sten och gräva.

 Jag gräver en ny rabatt och en ny väg. Och mellan dem radar jag så stora stenar som jag bara orkar flytta.

 Allt går med kärringkraft. Stenarna hämtar jag från grannens skog. Det finns en stor stenhög, som jag har fått lov att ta från. Men problemet är att jag inte kommer ända fram med skottkärran, utan måste bära dem en bit. Som tur är har de riktigt stora stenarna kommit fram på den egna tomten, när jag grävt i jorden.

 Jag är helt stengalen, det måste erkännas. Vägar  och rabatter kantas av mossiga naturstenar, trappor i slänter byggs av sten. Sittplatser byggs av platta stenar. Husgrunden får en kant av runda fina stenar.

 Stenläggningen vid dammen har kommit från en annan grannes åkerkant. De har redan fått fin mossbeläggning och verkar höra hemma här. Men bäckfåran kräver nog en hel del finish innan den är färdig och stentrappan behöver kantas av grönska.
Nu väntar jag på grönskan....och i väntan på det bär jag mera sten!