melodifestivalen next...

Komponerade just en ny låt medan blöjbyte. Bara så där. Något av en talang skulle man kunna säga om mig. Den går på ett ungefär så här: Hur mycket baaajs är det i din blöja, hur mycket baajs hur mycket bajs. Så mycket baaajs är det i din blöja, så mycket baajs, så mycket bajs. Prövade den på Elliot och hans omdöme var: "jättefin mamma, den var jättefin". Så nu tror jag att jag ska skicka den som bidrag till Melodifestivalen. Jag tänker Malin Erdman, mycket stråk och lite annat orkestertjafs.

jasså det är så...

Läste i tidningen mama idag att man efter semestern ska mjukstarta med jobbet. Liksom de första veckorna bara jobba två-tre dagar för att sen trappa upp. Att jag aldrig tänkt på det! Nästa gång jag ska jobba efter en semseter ska jag så göra slag i saken. För det är väl bara att ringa chefen å förklara att jag behöver ta det lite lugnt i början. Det gör inget att mina jobbarkompisar får gå i väggen av extraarbete eller att jobbet får vänta några veckor innan det blir gjort. Det viktiga är ju att jag, som är en så enormt betydande del av företaget, får ha det lite extra glassigt när semestern är över. Semester från semestern så att säga.

Det låter ypperligt förträffligt bra!

nämnvärt

ville bara säga att man i förra inlägget själv får välja om man vill läsa diskmaskins-hitler eller diskmaskin-shitler. Upp till var och en liksom....

confessions

söndagkväll. Helgerna går alldeles för fort. Jag bär på ett gnagande dåligt samvete över att inte riktigt räcka till. Helgen är ju familjetid. På helgen ska man göra roliga saker tillsammans. Helgen ska inte vara full av skrik och en slutkörd mamma som helst bara vill sova. Storebror blir hyschad, anklagad, tillsagd. Det är inte så att lillebror tar all tid det är liksom bara så att sen han kom är bägaren full och minsta lilla får den att rinna över... och så hör man sig själv... och skäms. För man inser att man låter exakt lika dant som treåringen, fast man är vuxen.
Jag går dock och lägger mig tacksam ikväll. Tacksam för min fantastiska familj. Tacksam för mina underbara barn och min man med övernaturligt mycket kraft. Framför allt mest tacksam för Jesus. För att jag inte behöver gå in i en ny vecka med fortsatt dåligt samvete. För att jag kan lägga av allt mitt dåliga samvete inför honom. Tacksam över att jag inte behöver möta den nya veckan med egen kraft utan med den kraft han ger. Tacksam för det tålamod han ger, den vishet, den vägledning jag behöver för att leda mina barn rätt. Så tacksam....

wordfuedar Peter?

Alltså det här med wordfeud. Jag är fast. Mer fast än en kommandora i en varggrop. Men ibland undrar jag lite över de ord och böjningar som godkänns. Är allt verkligen korrekt? Jag önskar att jag hade Horace Engdahl i en liten låda i köket. Då kunde jag plocka fram honom titt som tätt och rådfråga. Eller bara ta fram honom och kika lite på honom. Eller kanske Peter Englund vore trevligare. han ler liksom så vänligt. Förresten, måste man ha ett efternamn som börjar på Eng om man vill bli ständig sekreterare i svenska akademien? Känns ju lite diskriminerande .... Och varför heter det ständig sekreterare om man kan bli utbytt? ständig betyder ju oupphörlig och det torde väl någon som är med i akademien veta?
anyway...

Oj, ett blogginlägg!

Har ju inte bloggat på ett tag men vissa upprörande saker bara måste man få ur sig! Man tycker ju att folk borde ha vett att uppföra sig vid middagsbordet; äta anständigt och uppföra sig artigt osv. Det är liksom nåt som bör ingå i den uppfostran man får. Gårdagens måltid, var utifrån detta, inte direkt nån hundrapoängare. Mitt bordssällskap envisades nämligen med att slicka i sig sitt eget snor samtidigt som han tryckte i sig mat med händerna. Emellanåt klöktes han på grund av allt snor han fått i sig och som reaktion på detta tyckte han det var lägligt att trycka i sig ännu mer mat. Som grädden på moset hostades det och inte all mat förblev i munnen, om man säger så. Fräscht! Jag vill helst inte avslöja vem jag hade vid bordet men jag kan säga så mycket som att det var en nära familjemedlem, det var inte David och han sover för tillfället middag ...

det går mot sitt slut...

Semestern är snart slut. känns väl inte så där jättekul. Den liksom bara försvann. Tacksam är jag dock för fyra veckor tillsammans med familj, släkt och vänner. Vi har hunnit med det mesta och ändå inte alls så mycket som vi hade tänkt. Innan semestern hade vi nån slags tro för att vi faktiskt skulle hinna med lite egentid bara jag och David. Vi insåg här om dan att det inte riktigt hade hunnits med (det som vi innan semestern ansåg vara det viktigaste att hinna med). Som tur är ska vi på bröllop i morgon och det blir ju nästan lite som egentid; bara jag och david utan barn... och så ett gäng gäster och ett brudpar förstås (fast med lite fantasi kan man ju tänka sig in att man är på en fin resturang med mycket folk och sen kan man låtsas som att alla talen hålls till oss så blir det lite extra snajdigt).

Nej, skämt å sido, det ska faktiskt bli mer än roligt att få bröllopa lite i morgon. Vi känner oss hedrade att få ta del av Emilie och Filips stora dag.

just a pinch of oliveoil

Känner mig lite orolig. Sitter och tittar på Davids nya favoritprogram; Hemma hos Jamie (Oliver, alltså). David är (och har alltid varit) helt betagen och oerhört fascinerad av denne man. Och det är väl helt okej... oron känner jag dock över att han just kallade Elliot för Honey Pooh* varpå uppmaningen "give us a kiss" följde...

vad händer härnäst? Behöver jag vara orolig för David och Elis relation? Kommer vi behöva ge våra kommande barn fåniga flicknamn? Och den kanske största frågan av alla: kommer allt David lagar i framtiden ha "a pinch of oliveoil"?

*Jamies dotter

tantvarning

tantvarning:

1. kollade just upp vad sms-slanget lol står för
2. kan inte åka luftmadrass på havet utan att bli sjösjuk
3. ooohar (sådär lame som min å alla mina kompisars mammor har gjort medans man själv stått bakom och skrattat hånande) när det kommer vågor
4. klagar över att man knappt kan hitta ett enda par hela jeans i affärerna längre
5. använder fortfarande uttryck som "på", "inne" och "ute" istället för att slänga mig med de nya uttrycken "orka" och "fine" (nåt som jag sett att andra bloggare gör)

vad har hänt?

lata dar

gårdagen:

1. insåg att jag nått höjden av blödighet då jag blev tårögd och rörd till filmen "Kicking and screaming" (en komedi med Will Farell, för er som inte vet).
2. försökte förstå vem skådespelaren Woody Harrelson är utifrån Davids förklaring "han som är med i alla dom där filmerna"(!)
3. utmanade David att duscha på mindre än fyra minuter. Han klarade det galant på två minuter och fyrtio sekunder. Jag räknade.

Vi har semester...

erkänner min sunkighet

Klockan är tio. Jag har redan hunnit och framför allt orkat duscha. Jag ger mig själv en liten stående ovation för detta. Duscha hör inte längre till nöjessysselsättningarna. Särskilt inte när det ingår att tvätta håret. Det är ett nödvändigt ont skulle jag vilja säga. Men, nu är det gjort för den här gången så nu behöver jag ju inte göra det igen på... ska väl inte avslöja hur länge...

En annan sak... det här med barnuppfostran var mycket lättare innan man fick barn. Då visste man precis hur det skulle gå till. när man nu är mitt i det kännar man sig något lost...

var är fjärrkontrollen

Det var inte jättesmart att lära Elliot att han gärna får ha fjärrkontrollen som leksak... och kontrollen till stereon... och dvd-dosan. Lär från och med nu hitta dem lite varstans, alternativt inte alls. Att inte säga nej verkade så bekvämt och smart då. Nu är det inte lika smidigt.

Dagens lärdom: Lathet lönar sig inte i längden...

älskade försäkringskassa

Fördelen med att ha ungefär sex olika arbetsgivare innan man blir mammaledig är att man får ringa så många trevliga samtal till försäkringskassan. Där får man prata med ett flertal sympatiska personer eftersom man slussas vidare konstant. Frågorna man har möts av helt olika svar vilket gör att samtalen blir väldigt varierande, å det är ju kul. Sen får man även ordna med massor av arbetsgivarintyg och har man riktig tur kommer något av dem bort i hanteringen så att man än en gång får ta kontakt med arbetsgivaren . Arbetsgivaren tycker givetvis att det är jättekul att fixa alla pappren en gång till; det blir ju faktiskt en härlig variation i det annars så långtråkiga arbetet. När sedan allt är ordnat, efter ungefär tusen timmars arbete (en hyperbol*) får man veta att mammapengen kommer bli nästan samma som lägstanivån. Jiho!

Det var förra årets glädje. Idag var inte alls lika kul då samtalet med försäkringskassan, gällande davids pappadagar och hur det funkar när barnet blir ett, gick på fem sekunder och krävde endast ett besök hos arbetsförmedlingen. Tråkigt!

(Vill bara tillägga att jag är mycket tacksam för att jag lever i ett land där det är möjligt att få ersättning i den utsträckning svenskarna får.)

*hyperbol; finare ord för överdrift, används om man (som jag) vill låta lite mer akademisk än andra

vilken söt gris, nu slaktar vi den!

Jag bara älskar "the f word" med Gordon Ramsay. I vilket annat program kan man höra liknande:
-Åh, titta här vilken söt gris. Så fin den är! Nu slaktar vi den. Nu skär vi upp magen så att hela innanmätet faller ur. Sen visar vi att man kan tillaga alla delar på den söta lilla grisen. Jag vet, nu när vi sitter å äter grisen visar vi hur söt och fin den var när den levde.
- Åh, se så glada kalvarna blir när de är ute och leker! De kommer smaka jättegott. Här är de tillagade. Mmmm, tur att vi släppte ut de små söta kalvarna på grönbete en stund så de blev så här mumsiga!
- Titta här barn vilka söta minigrisar. Välj var sin som vi tar hem till trädgården och leker med. Ni får ta hand om dom riktigt bra och ge dom bra mat. Okej? Se nu så härliga de blivit. In i ugnen med dom! Nu får alla barn äta upp sin minigris! Bra va?


Helt underbart!

en tjyv är lös

Vi har blivit bestulna. Då vi inte kan se några tecken på inbrott är vänner och familj starkt misstänkta. De stula objekten ses som mycket värdefulla. Värdefulla föremål brukar användas mer sällan än ovärdefulla och därför blir slutsatsen att de är är extremt stöldbegärliga. Vi saknar alltså två styck diskproppar. (Jag erkänner; familjen Cruz är miljöbovar på diskområdet.) Propparna har blivit bestulna i omgångar. Då den ena oförklarligt var borta en dag köpte vi en ny. Ja, vi tyckte det var värt det. Även om de inte används får folk ju gärna tro att vi är duktiga vuxna människor. Den nya försvann häromdan. Huvudmisstänkt är Astrid Cruz som senast sågs tillsammans med det sistnämnda objektet. Våra misstankar har även riktats mot Kristoffer Olofsgård då vi praktiskt taget vet att han stulit bakplåspapper av oss. Något som dock aldrig bevisats. Att han skulle vara propptjyv kan möjligtvis kännas lite långsökt då han aldrig varit här (så vitt vi vet, bör tilläggas).

Har du sett eller hört något? hör gärna av dig genom ett kommentarinlägg. Tack på förhand!

sjukdomar ditt barn kan lida av

Är du orolig för ditt barns hälsa?

För några månader sen fick vi en bok skickad till oss. Barnläkarboken heter den. Den utger sig för att vara: "En lättfattlig uppslagsbok från A till Ö om barns sjukdomar, deras symtom och behandling".

I boken kan man bland annat läsa, under kategorin "vanliga sjukdomar och skador", om blödarsjuka, dövhet, leukemi, hjärnhinneinflammation, Down syndrom, Cystisk fibros och Cerebral pares.

Helt fantastiskt. Är man inte orolig för sitt barn blir man det garanterat efter att ha bläddrat igenom boken!

Under bokstaven b (samma kategori) hittar man även rubriken "Bajsar på sig". Något jag starkt tror mitt eget barn lider av...

må klockan bli tio

idag har jag och Eli varit hos Sötkakan i Malmö. Det var en angenäm vistelse och vi tackar henne stort för att vi fick dela hennes dag.

Eli slocknade redan vid sju med påföljd att jag har haft en hel kväll för mig själv. Skönt kan man ju tänka. En sån kväll borde man ta till vara på. Jag hade kunnat läsa en god bok, baka nåt spännande, pysslat eller gjort nåt överhuvudtaget kreativt. Vad har jag gjort? försökt hålla mig vaken genom att läsa förlossningsberättelser och mammabloggar. Och så har nu två och en halv timmar gått och jag sitter fortfarande framför datorskärmen. Ursäkten är dock att jag aldrig hade orkat baka, pyssla eller nåt annat kreativt. Hade jag ens tagit fram en bok hade jag med största säkerhet somnat alldeles för fort. Alltså återstod inte så mycket annat. Nu bloggar jag för att inte missa målet; att vara vaken när David kommer hem från jobbet. Dock tycker jag mig höra sängen kalla på mig: "Kom, kom, kooom, kooom" (ungefär så där som dimman i skogen som lockar på Ronja och hon biter Birk i kinden). Jag låter mig dock inte förföras. Jag håller ut.

en fredag i juni

Känner mig hängig så här på kvällskvisten; fryser och mår lite illa. Hmm, visst känner jag igen symptomen... just det! Trötthet kallas det. Kanske inte så konstigt efter tio månader utan ordentlig sömn.

Nu ljög jag. Elliot är världens mest exemplariska barn när det gäller sömnen. Började sova hela natten efter ungefär tre månader. Alla mammor är inte lika priviligerade. Jag vet i alla fall två som inte har varit det. Jag är trött ändå. Trots att jag får sova om nätterna. Så egentligen är det mest synd om mig i alla fall. Jag har ju inget att skylla på.

Det är fredagkväll. jag har varit på studentfest i regnet. Just nu lyssnar jag på David som spelar gitarr och sjunger lite grann. Det är nice.

god afton

förmånligheter

David jobbar. Eli sover. Timmen är sen. Eller rättare sagt; den är halv åtta men det känns som att den är minst nio. Dagen har varit fullspäckad men lugn och trevligt. Dock har vi glömt ringa babyproffsen och berätta att vi har bestämt oss för sulkyn vi la undan. Får ringa i morgon och skylla på att jag är mamma. Det är tydligen en helt legitim ursäkt har jag fått lära mig på bvc. När man är mamma glömmer man saker och det är helt okej. För man är ju mamma, man har så mycket att tänka på. Undrar hur långt man kan dra det...

"Ursäkta, jag fick en p-bot, kan jag riva den? jag är ju mamma."

"Oj hoppsan nu kom jag visst för sent till jobbet sjunde gången i rad. Men det är väl lugnt? mamma du vet."

Undrar hur länge det är giltigt. Kan min mamma använda det som ursäkt? vore ju hemskt praktiskt om det varar hela livet. Lite som en förmån man får när man bidrar till befolkningstillväxten. Borde nog skicka nån form av förslag på det. Till Freddan. Eller kanske går det bättre hem hos hans fru; mrs R. Får klura på det...

älskade småland

Vi har haft långhelg. Den tillbringades i småland. Visst älskar jag skåneland med de öppna vyerna och det vackra havet men inget slår de djupa småländska skogarna. Hjärtat har jag numer i Helsingborg dock sjunger själen när jag träder över gränsen till barndomslandet.

Det har varit en skön helg men ack så intensiv. Jag var tröttare när jag kom hem än när jag åkte. Gårkvällen, natten och morgonen blev dessutom inte riktigt som planerat. Jag och David "råkade" stanna uppe lite väl sent (fastnade framför Skyfferts show) med ursäkten att David ju ändå skulle vara ledig på morgonen därpå. Väl i sängen dubbelcheckades hans schema och vi upptäckte till vår besvikelse att så inte alls var fallet; han skulle visst vara på jobbet vid 07 istället för klockan 13. Detta resulterade i lätt ångest och press på att somna. Och som alla vet är det ju näst intill omöjligt att somna när man tänker att man måste. Morgonen som följde gick relativt bra tills David vid kvart i sju skulle ta fram sin matlåda och öppnar frysen. En stark odör slår mot hans ansikte och fyller lägenheten. Vår frys stängs av på en knapp i kylskåpet (helt idiotiskt) och den är väldigt lätt att komma åt. Detta hade hänt innan vi begav oss till småland. ALLT var förstört men det var faktiskt inte det värsta. Stanken var helt outhärdlig. Så när frysen väl tömts ställdes lägenheten på vädring och jag och Eli flydde fältet hem till Everlands. Promenerade dit i stort sett iklädd pyjamas. Där var jag från klockan åtta på morgonen till klockan fyra. (Tack snälla Everlands!). Eftermiddan kan jag inte klaga över; den spenderades ute på en filt tillsammans med goda vänner. Då är det extra härligt att vara mammaledig!

go kväll!