Sommaren var magisk, såklart

Sommaren är slut. Och semestern. För den här gången, ju. För den kommer tillbaka, det har den ju alltid gjort, så småningom. Om man har lite tålamod med det kalla, blöta och blåsiga däremellan.
Vi hade en fin sommar, med massor av bad. Ja, bad nästan varje dag, tror jag. I Danmark, i Småland, i Sollentuna, på Åland, i Stockholms skärgård...
Jag hade aldrig varit i Danmark förut, så jag var glad och nyfiken. På väg mot Jyllands västkust stannade vi till i Köpenhamn och åt lunch. Och jag tänkte att hit måste jag åka igen! Sen åkte vi vidare mot stugan som vi hyrt för en vecka tillsammans med vänner. Åtta personer blev vi alltsomallt. Ett väldigt bra gäng.



Självklart tog vi chansen att besöka Legoland. Vi var där under en dag. Först in och sist ut och oj så kul vi hade. Vi hade olika favoriter. Mose fastnade för det här:


Tillsammans med Minionen som han vann.


Och havet. HAVET! Magnifikt, enormt och mäktigt. Och med en strand så lång att jag nog tror att den aldrig tog slut.


En dag fiskade vi krabbor. Jag hittade inte alla krabbilderna, men det är verkligen ett hett tips - att fiska krabbor med snöre, klädnypa och ett litet bete. Vi köpte lite skinka, för vi hittade inget annat, men öppnade musslor är nog det bästa (och billigaste) betet. Sen när vi hade fångat massvis av krabbor körde vi krabbrace från en liten bit upp på stranden på en bana ner i havet och vi hejade på våra egna utvalda krabbor tills vi fick ont i halsarna. Bra grej.


På väg hem från krabborna klappade vi hästar, främst ett föl.


En annan Danmarks-dag ville barnen testa att köra fyrhjuling. Man kan ju se på mig att jag är lite nervös, men det gick såklart hur bra som helst.

 En hjälm på ett barn eller ett barn med en hjälm?


Som sagt - HAVET!!!



På väg tillbaka från Danmark stannade vi hos mina föräldrar i en vecka. Pappa hade precis köpt en ny häst. Alltså, finns det någon finare!!?? Som i en saga, ungefär.


Och eftersom pappa ska börja köra med sin nya häst hade han köpt en endags-körkurs till mig. Jag har kört med häst och vagn förr, tillsammans med morfar och min fjording-häst Lady (som inte lever längre...) Men det var ju så längesedan så det kändes väldigt bra att fräscha upp minnet lite.


Vi hann även med en fisketur. Eller... jag och mamma fiskade inte, men de andra. Och det kändes helt okej för mig.


Sen åkte vi tillbaka hem till Stockholm och fortsatte att göra sommarsaker. Som att bada, äta glass och bada och bada.



Vi tröttade aldrig på varma solnedgångar, sand mellan tårna eller vattenmelon i kylväska.

En extra varm dag tog vi båten ut till Nåttarö. Tips, tips! Tar bara en halvtimma från Nynäshamn och är hur mysigt som helst. Vi blev lite oroliga när vi hörde om den explosiva algblomningen, men det gick bra och vi hittade en finfin liten klippstrand.




En del säger att sommaren inte alls behöver vara helt slut. Men jag känner nog att den visst är det. Semestern är slut, kvällarna är mörka och ganska kalla, vinden lite kyligare och solen inte alls lika varm.
Jag försöker att inte deppa över det, att mysa med te och tända ljus och sånt. Men ändå, sommaren är så himla bra. Ingenting kan liksom slå den.

Livets viktigaste: kaffe

Mose: Mamma, vad är barnbidrag?

Jag: Det är pengar som pappa och jag får för att vi har fått dig. Typ för att vi ska ha råd att köpa bra mat och bra saker till dig. Men vi sparar ditt barnbidrag så att du ska kunna ha de pengarna när du blir vuxen, kanske så att det blir lite lättare för dig att köpa en lägenhet till exempel.

Mose: Men jag tror att jag vill bo hos er hela mitt liv.

Jag: Njae, det tror jag inte att du vill sen när du är 25. Då kanske du är ihop med någon och vill bo med den personen.

Mose: Ja, det vill jag nog. Och vilken tur att jag redan kan brygga kaffe! Jag kommer att klara mig bra!

Saker man gör strax före semestern

Hurra, vi har semester! I nästan sex veckor från och med nu.
Men vi avslutade jobbveckan med ett ikeabesök, Mose och jag. Mest för att vi behövde en ny tv-bänk till vår nya tv (som egentligen är alldeles för stor för vårt minivardasgsrum).
"Jag kan ta en bild på dig, mamma innan vi åker". Okej.


Det är finfint att åka till ikea med en sjuåring som mer än gärna kör varuvagnen. Och som faktiskt lyckas med konsten att inte köra på en enda människa eller bil på parkeringen...



Efter att vi handlat tyckte vi att vi gjort oss förtjänta av fika. Han fick lasta brickan med vad han ville (kaffet är mitt).



Vi pratade om allt möjligt, bland annat om dans. Han gillar nämligen att dansa, särskilt "sån dans som Eric Saade dansar". Han brukar köra dansspel på Playstation och sådär. Jag frågade honom om han helt säkert inte vill börja på dansskola. Men det vill han inte, svarade han. "Jag blir så nervös". Men du behöver inte uppträda, sa jag. Det är inte det som är det viktiga. "Nej, men jag är ändå nervös". Men varför då? "Jo, jag är nervös för sen kommer jag ju att dansa på melodifestivalen".
Fint med bra självförtroende.





På kvällen skulle han absolut baka, och det kan man ju knappt säga nej till! I födelsedagspresent fick han Baka: steg för steg, som verkligen funkar jättebra för en sjuåring som nyss lärt sig läsa. Tips, tips, men jag antar att halva Sverige redan har köpt den.
Vi åt ungefär tio kakor var. Sen orkade vi ingen middag.




Som sagt, nu har vi semester. Så himla skönt! Vi är bra på att ha semester. Idag har vi till exempel inte gjort någonting.

Vi går på skattjakt. Och cyklar en sväng.

Det är fint nu, att veta att hela sommaren ligger framför, att fem långa semesterveckor inte ens har börjat än. Vi har bokat en liten stuga i Danmark tillsammans med vänner och det känns bra, att ha lite planer. Jag ska vila mycket, göra sånt som jag gillar och blir glad av. Jag ska vara ute sent om kvällarna och njuta av ljuset. Och jag ska äta många jordgubbar, lyssna på ljudböcker, jogga och bada.

Häromdagen skruvade jag loss barnstolen från min cykel. Jag borde ha gjort det för länge länge sedan, men har inte riktigt förmått mig... Men nu är den borta (och faktiskt slängd, för den kändes så sliten och inte alls särskilt barnsäker längre) och cykeln känns så lätt och smidig. Det är en helt annan grej att cykla nu. Men samtidigt, det tog emot lite att ta bort den.

I torsdags hade Mose och hans kompis Edvin 7-årskalas tillsammans. En speciell ålder, tänker jag. Skolålder, liksom. Inte småbarn längre. De cyklar på egna stora cyklar, fortare än de vuxna.
De bjöd in ett gäng gemensamma kompisar och hade en hel del åsikter om vad kalaset skulle innehålla. En av de sakerna var skattjakt. Jag har gjort skattjakter förut, men det har alltid blivit lite bråk om vem som ska läsa kartan, så jag tänkte att det nog är en bra idé om alla får vara kartläsare. Men inte samtidigt.



Jag gick ut i skogen och ritade upp de små stigarna och några olika kännetecken längs med vägen, som en sten, träd, berg, koja, stubbe och så vidare. Sen kopierade jag upp 11 likadana kartor och skrev ett namn på varje karta. Därefter ritade jag dit ett rött kryss på varje karta, men inte på samma ställe. Jag la kartorna i var sin plastficka och gömde alla utan en på olika ställen i skogen. Mose fick den första kartan med ett kryss vid en stor björk. Han letade sig fram till björken och där hittade han en ny likadan karta men med ett nytt namn på och ett rött kryss på ett helt annan ställe. Nästa barn fick leta sig fram till nästa kryss, där det låg ytterligare en karta med ett nytt namn och ett nytt kryss på. Och så fick de fortsätta tills alla hade fått leta sig fram med hjälp av en karta. Vid det allra sista krysset fanns skatten (=godispåsar till alla).
Det funkade jättebra och alla var väldigt nöjda över att ha fått vara kartläsare och leda de andra barnen framåt i jakten på skatten!



Nu ska jag äta lite överblivet kalasgodis.
Kram/e

Havremjölk och en kudde

En tidig eftermiddag före den nyss gångna långa helgen (det vill säga pingsthelgen som förlängdes med hjälp av en nationaldag) blev jag panikhungrig. Som jag ganska ofta blir. I vanliga fall äter jag, som sagt, nötter eller en smörgås när panikhungern sätter in. Men just den här eftermiddagen fanns ingenting sånt i skafferiet eller i frysen, så jag kom på den briljanta idén att testa att göra havremjölk.
Eftersom jag aldrig smakat hemgjord havremjölk förut gjorde jag en ytterst liten sats, som räckte till mig och bara mig.


Först 1 dl havregryn.
Lägg havregrynen i en mixer och fyll på med ca 4 dl vatten, 1/2 msk olja och pyttelite salt.
Mixa allt ganska länge. Det ska bli alldeles vitt, som mjölk. Såklart.



Sila bort de små små grynen som blir kvar med hjälp av en finmaskig sil eller en handduk.
Häll upp i passande glasflaska eller glasburk och förvara i kylen.
Ät/drick.



Jag åt min havremjölk med frysta blåbär, solrosfrön och kokosflakes. Botar panikhunger i ett nafs, jag lovar! Gör man en större sats kan man ju använda havremjölken i till exempel pannkakssmet.



Mitt i allt ville Mose och hans kompis Elin sy kuddar. För hand! De klippte och sydde och stoppade och fixade i en evighet kändes det som. Med största tålamodet i hela världshistorien.
På söndag fyller han år, min lille plutt som syr kuddar alldeles själv. Han ska få allt på sin önskelista. Allt, förutom en kanin.

Förut var vi alltid här om somrarna

I lördags bestämde vi oss för att ta en cykeltur, till vattnet och till klippstranden dit Fredrik och jag brukade åka innan Mose kom, när vi ganska nyss hade blivit tillsammans. Det är fint att åka dit, nostalgiskt på ett bra sätt.
Och vi märkte att vi nog kan börja åka hit igen, nu när Mose är lite större och klipporna inte känns lika farliga längre.




Nära klippstranden kan man fika på kafé Brygghuset och dricka kaffe ur udda gamla kaffekoppar. Precis som det ska vara. Där har vi suttit massor av gånger och fantiserat om hur det skulle vara att äga ett av de tjusiga husen längst med stranden... De kostar kring 15 miljoner har vi sett på hemnet. Då är det fint att man kan fantisera. Och nöja sig med det.





Just de här slags utflykterna är de allra bästa, de spontana, enkla, otvungna. På hemvägen köpte vi jordgubbar, som blev lite mosiga i den skumpande cykelkorgen. Men goda ändå.

En vecka före påsk

I torsdags gick jag från jobbet med över en veckas ledighet framför mig. Hurra! Jag gillar mitt jobb, men ledigt är ändå ledigt. Ja, ni fattar.
På fredagsmorgonen drog Mose och jag iväg till skolan. Trodde vi. För när vi kom dit såg vi bara fritidspersonal och vi hörde ingen skolklocka ringa in. Tydligen hade jag helt missat att alla lärare var på utbildning och att det alltså inte var någon skola den dagen. Pinsamt.
När jag hämtade Mose och hans kompis på fritids vid lunch fick jag en tjusig påskteckning som jag genast tejpade upp på väggen. Hela köket badar i påskighet (se ovan!)



De här sex snyggingarna inhandlades i mataffären för "bara" 19.90, som barnen glatt klargjorde för mig. Bra köp!



Välartade barn läser bok om rymden för varandra.



Igår sken solen. Hurra igen! Medans mannen/pappan fortfarande sov gjorde Mose och jag iordning frukost och satte oss i trädgården.
Så himla bra idé! Vi behövde inte ens jacka!



Barn tröttnar i och för sig väldigt fort på att sitta still i solen, så ganska snart övergick vi till lite mer sportiga nöjen.
Han är helseriös när det gäller spel och sport. Man får inte göra/stå/kasta/hoppa/springa fel, utan måste hela tiden hålla sig strängt till reglerna (som han hittar på själv under spelets gång).





Resten av helgen roade vi oss med Rio på bio (egentligen heter den ju Rio 2, men det rimmar inte lika kul som Rio Bio), klia grisar bakom öronen, äta glass, sura för att de nyfödda lammen behövde vila och inte fick beskådas alls över huvud taget samt träffa galet fina vänner som vi inte sett på alldeles för länge.
Bra helg!

Ett skolbarn

Mamma, du ser ut som ett skolbarn, sa han igårkväll när han låg i sängen.

Gör jag?! Tack!

Men mamma, varför säger du tack när jag säger att du ser ut som ett skolbarn?

Men jag tänkte att det var nåt bra liksom. Att jag ser ung och fräsch ut.

Nä, jag menar mest att du ser ganska så liten ut. Och att du ser ut som ett barn.