Oj vad jag längtar! Det spränger i hela kroppen! Jag är så sjukt nyfiken och förväntansfull! Och nu är det bara 27 dagar kvar. YES!!
Ja, den 30:e augusti är det
Ä N T L I G E N releasekonsert för SOS Festivalskiva! JAAAAA!!
Jag var med när allt började så smått; ja till och med innan dess... På min första festival i Nordindien för nio år sedan
bestod det kreativa upplägget av en indisk lovsångskör, och ett i hotellkorridorer inövat drama
(This Blood) som idagens kvalitetskontroll skulle sågats vid fotknölarna...:)
Sen började det! På min andra festival, Bulgarien 2002, var det med en för kristna Sverige relativt välkänd, men för mig till största delen helt okänd,
tjej som hette Julia. Jag pratade ganska mycket med henne på grund av att jag lärt känna hennes syster på en Nyårskonferans i STHLM några månader tidigare, och för att Julia och jag kom med i samma team på resan.
Det visade sig snart att denna Julia, precis som hennes syster, hade
(har!) en fantastisk röst, och att hon rest runt och uppträtt tillsammans med sin familj hela hennes liv.
I förberedelserna inför resan, i fasta, bön och tårar för folket vi skulle till skrev Julia en låt som hette It's Time to Walk on Water. Där började något fantastiskt!
Julia hette då Hagenfors och var 20 år, idag heter hon Willkander, kreativt ansvarig i SOS sedan många år, en av pastorerna i SOS Church, och hon och hennes Samuel är några av mina och Stephanies allra bästa vänner.
Sedan dess har Julia och Linnea, inför varje festival de åkt på, i fasta och bön, "
fått" sånger från himlen som ska tala just till det folket.
Det har blivit predikande, basunerande och underbara låtar; snabba och långsamma, som talat tro, hopp, Jesus, mirakler, kärlek och frälsning! Nu, som sagt ÄNTLIGEN, är många av låtarna inspelade, proffsigt producerade och arrangerade, och i stort sett färdiga på en rykande färsk CD! Som vi har längtat efter denna dag!
Jag överdriver inte när jag säger att denna CD kommer att skapa lika mycket tro, förlösa lika mycket Gudsnärvaro, och förklara frälsning och mirakler lika bra i en bil på svenska vägar, i en norsk lägenhet, eller på ett utåtrktat festivalmöte i USA, som sångerna gjort på festivaler i massor av länder runt om på jorden! Jag längtar efter att själv sjunga med, gråta, skratta och be i min bil! Jag längtar efter att få höra rapporter om hur människor blivit frälsta, botade, andedöpta och berörda överallt där den spelas.
Så kom! Kom på releaskonsert på Nalen i Stockholm den 30:e augusti! Ta med kristna och ickekristna vänner. Guds närvaro kommer, jag kommer, vi ses väl?
Julia och Linnea och hela SOS kreativa avdelning:
Ni är världsbäst! Jag tror på er och hejar på! Och jag längtar efter alla 100-tals låtar som ska skrivas med lika mycket kärlek, passion och tro i framtiden. Kör hårt!
Jenny!
I år kommer elever från Sverige, Norge, Finland, USA, Tyskland, Schweiz, Iran och Sydamerika! FETKUL! Det kommer att bli vårt bästa år hittills i vår sjuåriga historia, och fortfarande lika råpionjärt, Jesusfokuserat, missionspassionerat, disciplinerat och inbäddat i bön och fasta! Vi bygger på ett mandat och tilltal från himlen, och är lyckliga över att få se förvandlingen i elevers liv varje år. Jag längtar till på onsdag!!!
Jag drömmer om att få se ALLA våra elever i år själva döpa nyfrälsta grannar och vänner i badkar, bassänger, sjöar och i SOS Church. Gud älskar att svara på såna drömmar...
Vi har haft DEN BÄSTA tiden här i USA. Bott som kungar i familjen Almqvists stora hus (de har bott i vår halvtrånga lägenhet i STHLM samtidigt), åkt lyxigt i familjen Kvists amerikanska automatväxlade bil (medan de har kört runt i vår vackra svenska Passat i STHLM) och njutit som värsta knutten på "min" Honda Shadow 
650. Har lämnat tillbaka den nu, men hann åka i en gigantsik motorcykelparad i lördags: 2 000 hojar! När vi körde genom Liberty Tunnel dånade det mer, högre och intensivare än något annat ljud jag hört i mitt liv!
...när du slutat reagera på att mataffärens tårtavdelning är lika stor som fruktavdelningen.
...när du tycker att Lewis och Lee är de minst coola märkena du kan ha på dina jeans.
...när du på väg till jobbet besökt både en drive-through bankomat, en drive-through coffe shop, ett drive-through apotek och kört förbi en drive-through bar.
Alla människor tycker om Äventyr, men på olika nivåer. För någon är det värsta äventyret bara att sätta sig på en ny plats i matsalen en dag. Att bryta sitt mönster. Det killar i magen och ger gåshud...wow! Andra kräver lite mer för samma känsla. Kanske Sky Diving, Down Hill med en BMX, eller 230 km/h på tyska Autobahns... Summan är att vi gillar äventyr. Vi läser om äventyr. Tittar på äventyrsfilmer. Faschineras över försvunna skatter, vildsinta stammar i djungeln, och går gärna på cirkus!
Jag tror därför att vi alla är skapta för äventyr! Gud har en massa äventyr för oss alla. Någon sa dock en gång, att Jesus aldrig kallade oss "till äventyr" utan till att "följa Honom"! PRECIS!
Idag lever jag 100 % för Jesus! På alla sätt och vis. Jag älskar Honom, följer Honom, och vill komma ännu närmre varje dag. Och han kallar mig ut på Äventyr!
Igårkväll predikade jag i Bridgeway Church i en förort som heter Ambridge. Det spöregnade ganska länge innan mötet, och det höll nog mycket folk hemma. Kyrkan kanske ändå var halvfull efter en konsert med David Santistevan då jag började predika. Det var jättekul - jag la på min skandinaviska charm, drev med oss europeer, med amerikaner och med mig själv.
Guds närvaro och smörjelse från himlen fyllde lokalen! Sex personer responderade på frälsningsinbjudan och kom fram! Underbart! Detta är livet!
Sedan jag kom till USA för snart en månad sedan(!) har jag sprungit en 8km-runda i stort sett varannan dag. De senaste veckorna har tiden stabiliserats till 44 min. Det blir 5,5min/km, och håller jag det tempot springer jag ett marathon på 3 h och 51 min.
Rundan jag springer är enormt kuperad (Pennsylvania!) och det har varit mellan 28-35 grader varmt varje dag. Trots det så tror jag inte att jag kommer att springa mycket snabbare i STHLM i juni. Tvärtom är min målsättning i första hand att över huvud taget komma i mål! 
Kom precis hem från Allison Park Churchs lördagskvällsmöte. Jag har gått dit varje lördag under våra veckor här i USA för att äta andlig mat och ladda batterierna. Predikar så mycket hela tiden, så det är skönt att få bli betjänad mellan varven:) 
Nationalsången...
Det är härligt att se hur alla ärar sitt land!
Arenan tar ca 40 000 människor, och ligger mitt i Down Town Pittsburgh.
Första kastet!
Sen började det! På min andra festival, Bulgarien 2002, var det med en för kristna Sverige relativt välkänd, men för mig till största delen helt okänd, tjej som hette Julia. Jag pratade ganska mycket med henne på grund av att jag lärt känna hennes syster på en Nyårskonferans i STHLM några månader tidigare, och för att Julia och jag kom med i samma team på resan.
Det visade sig snart att denna Julia, precis som hennes syster, hade (har!) en fantastisk röst, och att hon rest runt och uppträtt tillsammans med sin familj hela hennes liv.
Julia hette då Hagenfors och var 20 år, idag heter hon Willkander, kreativt ansvarig i SOS sedan många år, en av pastorerna i SOS Church, och hon och hennes Samuel är några av mina och Stephanies allra bästa vänner.
Jag överdriver inte när jag säger att denna CD kommer att skapa lika mycket tro, förlösa lika mycket Gudsnärvaro, och förklara frälsning och mirakler lika bra i en bil på svenska vägar, i en norsk lägenhet, eller på ett utåtrktat festivalmöte i USA, som sångerna gjort på festivaler i massor av länder runt om på jorden! Jag längtar efter att själv sjunga med, gråta, skratta och be i min bil! Jag längtar efter att få höra rapporter om hur människor blivit frälsta, botade, andedöpta och berörda överallt där den spelas.
