Till att b�rja med, jag �r nu f�rtiden en usel bloggare... F�rl�t... Men fokus i livet �ndrar sig, liksom intressena g�r...

N�r jag startade den h�r bloggen 2009, s� var en av orsakerna min kroniska sjukdom, mikroskopisk polyangit, en vaskulitsjukdom. N�r jag fick min diagnos �r 2005, s� k�nde jag mig s� extremt ensam i universum. Det k�ndes som att jag inte hade N�GON att dela detta �de med... Och d�rf�r var det en av orsakerna till att jag b�rjade skriva. Om n�gon mer skulle f� diagnosen, s� skulle man �tminstone f� tr�ff p� google....

F�r n�gon vecka sedan var jag p� l�karbes�k f�r att st�lla in levaxin, som numera �r min f�ljeslagare i vardagen, och d� utbrister l�karen: - Vet du, hur OVANLIG du �r???

Jag fnissade lite f�r mig sj�lv, och jaa, jag har v�l koll p� att MPA drabbar ju inte var och var annan....

N�r jag l�g d�r p� sjukhuset �r 2005 och fick min diagnos, s� var tanken p� att beh�va anv�nda mediciner, s� pass svindlande f�r mig, att det k�ndes som att hela mitt universum snurrade... OCh s� kunde jag ju s� klart inte ha det... Utan jag tog p� n�got s�tt tag i mig sj�lv, tvingade mig sj�lv att skapa en m�lbild i skallen... Och om jag skall f�rs�ka beskriva, s� s�g jag framf�r mig en l�ng, m�rk korridor... Som var upplyst i slutet... D�r s�g jag framf�r mig en d�rr med en m�ltavla.... Med orden FRISK

Det var f�r mig ett s�tt att mentalt �verleva och kunna hantera det faktum att jag hade f�tt en sv�r kronisk sjukdom med oviss utg�gn. Och allt var det innebar... Alla behandlingar och alla mediciner som skulle tas...

Jag tvingade mig sj�lv, att enbart t�nka positiva tankar... F�r jag intalade mig att det skulle vara bra f�r MIG! P� s� viss skulle jag vara med och p�verka, att min kropp l�kte... Och att jag skulle st� ut med det, jag hade framf�r mig... Jag s�g varje provtagning som en t�vling. En t�vling d�r provresultaten tvunget skulle vara b�ttre �n vid f�reg�ende provtagning, f�r att jag skulle bli n�jd... Jag t�vlade allts� mot mig sj�lv... N�r jag fick h�ra provresultatet, mumlade jag f�r mig sj�lv: -Bra! Men n�sta g�ng skall det vara b�ttre!

�ren gick... Sendoxan byttes mot Imurel... Kortison trappades ut... Och till slut 10 �r efter sjukdomsutbrottet, fick jag �ntligen trappa ut Imurel....

Nu har jag varit utan Imurel i 3 �r.... Och jag �r stabil!!!
�

I g�r var det s� dags f�r �rlig besiktning p� Reumatologen. Och lustigt nog, s� var det samma l�kare som f�r 13 �r sedan hade hand om mig n�r jag l�g inlagd och �ven st�llde min diagnos.

I g�r fick jag h�ra de efterl�ngtade orden: - Vi kan nog betrakta dig som frisk!

Jag vet inte om det g�r i ord att�beskriva den lycka och gl�dje som infann sig hos mig inombords!
JAG GJORDE DET!!! JAG N�DDE MIN MENTALA M�LTAVLA!!!

... jagar numera p� de s�lla jaktmarkerna... Ni som har h�ngt med h�r genom �ren, har f�tt ta del av Selmas sm� �ventyr... Men nu finns hon allts� inte hos oss l�ngre.... Jag kan inte ens skriva raderna utan att b�rja gr�ta... I morgon �r det 14 dagar sedan... I 8 �r fick vi njuta av hennes uppt�ga, hennes k�rleksfulla karakt�r, hennes s� underbara s�tt att visa tilltro och k�rlek... Tack �lskade Selma!

�

� � �

�

... och ibland k�nner jag att jag inte h�nger med i sv�ngarna... Hur hamnade vi i mitten av augusti...? Sommaren har g�tt rasande fort! Och n�r jag lutar mig tillbaka och t�nker tillbaka, s� kan jag konstatera�att sommaren har varit en s�dan d�r bra, rolig sommar som man hoppas p� n�r vintern b�rjar sjunga p� sluttampen och v�ren nalkas.... En sommar som bjudit p� mycket umg�nge, som jag bara �lskar! Det enda som saknats �r v�l v�rmen... Men ja ja... Vi har i varje fall en bra sommar att t�nka tillbaka p� n�r h�stm�rkret n�rmar sig... Och n�r vi nu n�rmar oss h�stm�rkret s� b�rjar ju de d�r magiska gryningarna komma.... Augustimorn�ar som bjuder p� dimma och magiskt morgonljus.... �

Det som p� n�got s�tt f�r mig att acceptera och st� ut med tanken p� att sommaren b�rjar ta slut... Jag gillar ju inte h�stm�rker och vintern...

Men morgonljuset f�r mig att st� ut med det faktum att man g�r mot m�rkare tider...

�

N�got vi �gnat oss mycket �t i sommar, �r ju v�r �lskade Herkules. Han �r v�r lycka p� fyra ben! Fantastiska, �lskade ponny! Den resa vi g�r med honom just nu, �r s� fantastiskt rolig! Ren och sk�r lycka! Vi vet att v�gen med v�ra fyrbenta v�nner inte alltid �r s� enkel och inte alltid s� rak, s� d�rf�r�njuter vi enormt just nu och gl�djs oerh�rt �ver av att just nu fullkomligt surfa p� v�gen av lycka! Tr�ning, t�vling och allt kring h�st k�nns just nu enkelt och gl�djefyllt! Ren och sk�r lycka!

�

Vi har ju s�klart m�nga runt oss som hj�lper oss att uppn� det vi str�var efter! Livet med och runt h�st, best�r till stor del av ett teamarbete. Allt fr�n familjen till tr�nare, hovslagare och veterin�rer. Och vi kan bara tacka v�r lyckliga stj�rna att vi har ett team av underbara m�nniskor runt oss!

Och i helgen som var, s� lyckades Matilda och Herkules att uppn� en placering, p� t�vlingen vi var ute p�...

�

S� otroligt roligt! Och s� otroligt v�lf�rtj�nt!

Ta hand om er!

... s� l�nge jag lever... Jaa, jag tror faktiskt det! I torsdags morse ringer min goa v�n Lotta... -Har ni n�got planerat till Valborg? Och vi hade faktiskt inga s�rsklida planer... -Vill ni h�nga med till Haverdal f�r att galoppera p� stranden??? Ni beh�ver ju inte fundera p� svaret....

Kl 08.00 p� Valborgsm�ssoaftons morgon rullade vi fr�n Finabo, med siktet inst�llt p� Haverdals strand... Vi k�nde redan d�, att det fanns f�rhoppning om att kunna f� uppleva en magisk dag p� standen...

Och v�r f�rhoppningar inbringades till fullo! En magisk, ljuvlig och helt glimmrande dag, v�ntade oss! En s�dan d�r dag, som man inte ens v�gar att hoppas p�... En s�dan d�r dag som �vertr�ffar alla f�rv�ntningar!

�

Den h�r vintern har varit m�rk och motig... Jag har l�ngtat efter v�r och v�rme... Och vips, s� d�k v�ren upp! Och vi fick uppleva en dag, som jag faktiskt tror att jag kommer minnas s� l�nge jag lever! Magiskt �r ordet!

�

Kan livet bli b�ttre? Sol, v�rme, h�star, fantastiska v�nner och lite nybakta bullar p� det...? Nej, jag tror faktiskt inte det....

Sk�t om er! Kram Carin

... till det yttersta... Kan man ibland hamna�i funderingar kring livets mening...

Denna sista veckan, har mentalt varit en pr�ving... Kantad av nattsvart, outgrundlig sorg...

I s�ndags skedde en fruktansv�rd olycka, d�r 52 ungdomar i fr�n v�r kommun, kastades in i en tragedi genom en tragisk bussolycka... 3 ungdomar omkommer... Och �tskillga skadas sv�rt... En tragedi s� svart och�s� sorglig att det stundtals varit sv�rt att ens andas... D� vi lever i en liten kommun, s� har vi alla p� n�got s�tt anknytning till n�gon som �r drabbad... Och vi k�nner, vi lider och vi gr�ter med er som har f�rlorat ett barn... F�r er vars barn som p� ett eller annat s�tt �r drabbad och inblandad...

�

Det g�r inte ens att njuta av v�ren som den h�r veckan har gjort int�g med sol och bl�sippor... Det som i vanliga fall, f�r mig att sjuda av lycka inf�r kommande �rstid... Men nej, det g�r inte att k�nna gl�dje...

Som extra pr�ving, den h�r veckan, s� var det i tisdags dax att s�ga farv�l till Affi... Som f�rlorade kampen mot den d�r tum�ren i hj�rnan... Affi som s� tappert h�ll hum�ret uppe... Affi som k�mpade in i det sista... Men till sist fick ge vika... Fy faan, vad or�ttvist...

Jag kommer igen, men just nu m�ste jag bara�f� gr�ta lite...

Och jag v�ljer att citera Ann-Sofis kloka bror Klas-G�ran, som skickade med oss en s� fin uppmaning efter begravningen:

"Lev h�r och nu. G�rdagen kan vi inte g�ra ogjord, om i morgon vet vi inget, hur vi �n planerar. Ta hand om er. Och gl�m inte att s�ga orden: JAG �LSKAR DIG!"

Ni som har h�ngt med, kommer kanske i h�g att jag startade den h�r bloggen fr�n allra f�rsta b�rjan p� grund av min sjukdom, mikroskopisk polyangit. N�r jag insjuknade �r 2005, s� k�nde jag mig s� extremt ensam med den h�r diagnosen... Det fanns verkligen INGEN som jag kunde dela det med eller h�ra efter vilka erfarenheter de hade... Jag fick knappt tr�ff p� Googel....���

I dagens l�ge �r det annorlunda... Med sociala medier s� �r det betydligt l�ttare att komma i kontakt med m�nniskor i samma situation... Och jag inser n�r jag tar del av andras historier och erfarenheter, att jag �r otroligt lyckligt lottad!

Jag har haft en extrem tur i mitt sjukdomsf�rlopp...

Som sagt, jag insjuknade �r 2005. L�karna valde en ganska aggresiv medicinering, d� jag var rej�lt d�lig... Sjukdomen gick i remission och visade ingen aktivitet, s� n�r som p� mina antikroppar... Dessa v�rden ville inte sjunka ner i 0... P� grund av att jag hela tiden p�visade antikroppar i mitt ANCA-prov s� valde l�karen att h�lla mig kvar p� Imurel i 10 �r... F�r tv� �r sedan s� sattes Imurel ut... Min l�kare var orolig f�r bakslag... 1 �r efter uts�ttandet av Imurel�s� hade mina antikroppar �KAT, vilket inte �r s� bra... S� jag ljuger om jag p�st�r att jag INTE var lite orolig inf�r �rets kontroll... �t vilket h�ll hade mina antikroppar tagit v�gen?!....

�

I f�rra veckan var det s� dax... Jag talade om f�r l�karen att jag M�R bra och K�NNER mig bra men det luriga med den h�r sjukdomen, �r ju att det inte alltid �r med verkligheten �verensst�mmande....

Men i onsdags kom brevet... Antikropparna var nu l�ngre inte m�tbara!!! Lyckan��r fullst�ndig! Att efter 12 �R, s� �ntligen��r v�rdet nere p� 0!!! Och med tanke p� hur mina njurar har �terh�mtat sig, fr�n 38 % kapacitet till 62 % kapacitet, s� f�r jag nog n�stan lov att anv�nda mig av ord som FANTASTISKT!!!

Jag k�nner mig oerh�rt lyckligt lottad!

�nskar er en h�rlig helg!

Kram Carin

... �ver att dotterns ridolycka, f�r tv� veckor sedan, slutade s� v�l som den gjorde...

Vi var p� hopptr�ning och alldeles i b�rjan av passet s� b�rjar en h�st skena... Rakt mot Matilda och Herkules... Och stackars Herkules tror att han �r utsatt f�r ett anfall... Flyr undan i panik samt bockar i f�rsvar mot den andra h�sten...�Matilda har den h�r g�ngen otur... Tappar balansen... Flyger av... Och landar i en rej�l sm�ll p� b�ckenet och drar d�refter i bakhuvudet i sanden... Vi trodde till en b�rjan kanske inte att det var s� allvarligt... Men sm�rtan tilltar... Och vi beslutar oss f�r att tillkalla ambulans... Det jag s� innerligt hoppades att jag aldrig skulle beh�va g�ra... Sl� de d�r siffrorna... 112... Men �nd� s� sk�ljer ett slags konstigt lugn och n�rvaro �ver mig i samma �gonblick som jag inser att jag m�ste tillkalla hj�lp...

Och p� 5 minuter har vi ambulansen p� plats... Tv� helt underbara killar! Vilka vardagshj�ltar! Proffs �nda ut i fingerspetsarna... Det �r bara ett problem... Jag l�t Matilda s�tta sig i bilen, medans jag skulle lasta h�sten... Och d�r ligger hon nu... Of�rm�gen att r�ra sig... Men killarna ringer snabbt upp en ambulans till, s� helt pl�tsligt st�r d�r fyra proffs som gemensamt hj�lps �t f�r att s�kra upp och ta ut Matilda ur bilen... N�r vi v�l lyckats f� henne s�kert ur bilen, g�r f�rden mot Akuten som ett prio 1-larm... N�r vi anl�nder st�r personalen redo i akutrummet f�r att ta sig an och unders�ka Matilda. Jag k�nner en s�dan otroligt tacksamhet �ver vad jag ser framf�r mig! N�r allt fungerar som man innerligt hoppas att det skall g�ra, den dagen man beh�ver hj�lp...

Och TACK och LOV, inga frakturer, utan bara en m�rbultad och bl�slagen tjej!

Men d�r och d�, k�nde jag mig som en stolt skattebetalare

�

Han �r ju den gosigaste och finaste vi vet, v�r underbara Herkules!

I Finabo bor det ju numera tv� hundar... Hundflocken ut�kades f�r 2 �r sedan med en tax, efter att sonens idoga TJATANDE lyckades f� sin mamma att ge upp... Mamman var ganska n�jd med EN hund, men det var inte sonen... Han var HELT �vertygad om att han ville ha en tax... Och det �r verkligen sonens tax... N�stan lite r�rande att se bandet som finns mellan dom... Sally och hennes husse... Ren och sk�r k�rlek... Det g�r verkligen att se hur hon avgudar honom och Filip sin lilla Sally...

�

Selma, beaglen,�har v�l kanske inte alla g�nger varit lika f�rtjust... Tyv�rr fick deras relation en ganska tr�kig start, men tack och lov, s� har den repat sig. Precis innan det var dags att h�mta Sally, s� drabbades Selma av livmoderinflammation... Vi m�rkte tydligt p� Selma att hon inte var sig sj�lv och vi �kte d�rf�r med henne till Bl� Stj�rna, d�r hon blev inlagd... Med tydliga symptom p� livmoderinflammation... Jag var tydlig och talade om f�r veterin�ren att jag ville f� Selma opererad som �tg�rd... Dagen efter blir jag uppringd fr�n Djursjukhuset... Det hade INTE bivit ngn operation utan i st�llet hade man valt att s�tta in antibiotika p� Selma. Mot min �nskan. Och beslutet gundade sig p� att n�r man gjorde ultraljud s� kunde man inte se att livmodern var f�rstorad... Och d� st�ller tydligen inte Agria, f�rs�kringsbolaget, upp och tar kostnaden...� Jag var besviken �ver beslutet men k�nde att det inte fanns s� mycket jag kunde g�ra... Vi fick hem v�r lilla Selma och vi m�rkte ju en klar f�rb�ttring p� Selma. Hon var glad och pigg igen och ville leka. Frid och fr�jd. Vi h�mtar hem lilla Sally. Tiden g�r och v�ra fr�knar b�rjar sakta bekanta sig... Vi k�nner dock inte riktigt igen v�r Selma... Hon �r sig inte riktigt lik... �r det m�ne tro chocken av att ha f�tt en tax i huset..? Lite svartsjuk...? Hela Selma k�nns l�g och h�ller sig liksom p� sin kant... S� kommer �NTLIGEN Selmas h�gtid p� �ret! JAKTEN!!! Det som �r hennes passion i livet... N�r hon och husse ger sig av ut... S� en s�ndag, n�r husse kommer i sina gr�na byxor f�r att ge sig ut med Selma, s� kliver hon inte ens ur sin s�ng... Men lilla Selma... Med ens f�rst�r vi att hon �r SJUK... Fram med termometer... Jo d�... Selma har feber... 39 grader... Som stiger under dagen ... N�r eftermiddagen kommer, packar vi in v�r lilla p�lskling och beger oss till Bor�s och Selma blir inlagd igen.... P� m�ndagen blir jag uppringd fr�n Djursjukhuset... De kan inte hitta vart felet sitter, men helt klart m�r hon inte bra... P� tisdagen blir det napp! Akut njursvikt! Kraftig antibiotika p� tre veckor s�tts in, men nu M�STE hon v�l �nd� bli bra! Tre veckor g�r och det �r dax f�r �terbes�k... Ett ultraljud p� njurarna skall g�ras f�r att se hur de ser ut efter antibiotikan... Selma s�vs inf�r unders�kningen... Veterin�ren kommer och vi v�nder upp Selma p� rygg f�r att p�b�rja unders�kningen... D�, d�r, b�rjar var sakta sipra ut ifr�n livmodern.... N�r Selma ligger p� rygg... Jag tror aldrig jag har sett en s� chockad och f�rv�nad min, som veterin�ren d� uppvisar... Stackars lilla Selma... Det �r allts� livmodern som ligger bakom alltihop... Bakterier har vandrat med blodet och satt sig i njuren och slagit ut dessa.... Ny konsultation m Agria g�rs och JOOO den h�r g�ngen st�ller de upp p� operation och tar kostnaden... Operationstid bokas ngn dag senare och Selma l�mnas in p� sjursjukhuset IGEN... Operationen gick bra... Men Selma f�r lite annorlunda sm�rtlindring pga sina njurar... Vi h�mtar hem henne och t�nker att YES, nu �ntligen �r vi kvitt bekymmren... Det g�r ett dygn el tv�... Sedan b�rjar hon kr�kas och vi ser hur d�ligt hon m�r... Bara att ta n�sta v�nda till Djursjukhuset... Vid det h�r laget, s� b�rjar jag misstr�sta... Jag tappar tron p� att det h�r kommer att g� v�gen... Mentalt b�rjar jag f�rbereda mig p� att jag kommer f� st�lla mig in p� ett liv utan Selma... Selma har f�tt bukspottsk�rtelinflammation, pankreatit... Helt j....a osannolikt! Men veterin�r har en positiv inst�llnig och h�vdar att detta skall g� bra! Selma kommer att bli �terst�lld! Jag ber �ven en av mina n�ra v�nner som till yrket �r just veterin�r, om r�d... �r det h�r f�rsvarbart...? Eller �r det djurpl�geri...? Men jag f�r f�rhoppningar om att det skall bli bra...

Och i dag, blir jag s� lycklig inombords n�r jag tittar p� Selma... Hon �r �ter en glad, busig och lycklig beagel.... Vi k�nner igen hennes uppt�g och bus... Och hon �r �ter en jakthund! Men jag ljuger om jag inte medger att jag verkligen misstr�stade...

�

Men allra b�st med att ha f�tt en tax i huset, tycker Selma... �r att mattes benh�rd regler med att det inte f�r vara husdjur i m�blerna, har l�sts upp... S� numera �r soffan intagen av tv� mycket n�jda hundar....