Emilia Ilke

Hej Emilia! Så härligt att få komma hem till dig. Om du skulle beskriva dig själv hur skulle det låta?

– Jag har rätt många sanningar om mig själv som är hårt cementerade men inte nödvändigtvis korrekta. Men hyfsat snäll, snabb, krass, polsk, naiv, självkritisk.

Och om dina närmsta skulle få äran?

– Social, trygg, varm. Kul ibland.

Berätta om din familj.

– Jag kommer från ett lätt kaotiskt svensk/polskt hem med fyra syskon och stundtals väldigt många instrument och husdjur. Nu bor jag med mina tre söner och sambo i en något lugnare tillvaro. Hade gärna haft tre barn till om jag räckt till. Jag tycker att det är så spännande och mysigt med ungar. Min sambo hittade jag via en bekant på Instagram 2013 och är så glad att jag var lite tjatig i början så att det blev något.

Vad gör ni helst när ni är tillsammans?

Åker ut med vår lilla båt till någon skärgårdsö där vi hänger i solen, badar och käkar hela dagen.

Vad skulle du säga upptar dina tankar just nu?

– Min hälsa, att boosta och få behålla den.

Berätta om ditt konstnärsskap.

– Alltid den svåraste frågan. Så svårt att sätta ord på och omöjligt att få med allt jag tänker. Men jag arbetar fritt och brett, med allt från måleri på duk till kommersiella uppdrag och mönsterdesign. Har inte gått konsthögskola på gott och ont. Men det har gjort att jag har tvingats gå min egen väg och lärt mig navigera i vad som känts rätt och lustfyllt för mig istället för att göra som ”man borde” som konstnär.

Det måste man säga ha varit ett framgångsrecept! Vad har du på gång framöver?

– Äntligen få ateljetid igen efter över ett års föräldraledighet. Extremt efterlängtat.

Var hittar du inspiration?

– I min bucketlist. Jag målar upp drömuppdrag och arbetar sedan för att uppfylla dom.

Underbart! Har du någon livsfilosofi som du lever efter?

– Professionellt brukar jag påminna mig om att ”En konstnär är den som fortsätter”. Det har hjälpt mig många gånger när det känns motigt och jag bara velat resignera.

Hur tänker du när du skapar ett hem?

– Förutom att optimera utrymmet och skapa en bra grund så vill jag ha mycket konst och ett levande och välkomnande hem som tål att härjas i. Vi försöker handla begagnat när det går och hellre köpa lite dyrare, det brukar löna sig i längden och bli mer hållbart över tid. Slit och släng är inte min melodi.

Vad gör dig rädd?

– Att ha barn i denna brinnande värld som styrs av tokiga män.

När mår du som bäst?

– Nybadad på en klippa efter en morgonjogg.

Materiellt sett kan du inte leva utan?

– Min mjölkskummare. Tandborsten.

Och själsligt är du beroende av?

– Kärlek och bekräftelse.

Berätta om något som förändrat dig i grunden.

– Innan jag fick mitt första barn hade jag en hel del oro, ångest och tog antidepressiva från och till. Men i princip samma stund som jag blev gravid så föll allt på plats för mig. Jag kände ett stort lugn som slog rot i mig, blev grundglad på en helt ny nivå som hållit i sig sedan dess. Att ha varit antingen gravid eller ammat i princip non stop dom senaste åtta åren har påverkat mig på ett sätt jag nog inte kan förstå förrän jag är ute på andra sidan om denna era. Vem är jag utan gravidhormoner eller ett barn ständigt i eller på mig? Jag älskar att vara gravid och amma men ser fram emot att få ta reda på vem jag är nu på andra sidan.

Om du har en dag som känns jobbig, vad gör du för att göra den snällare?

– Försöker leva utifrån och in, det vill säga göra det som jag på pappret vet är bra för mig. Låta mina mål styra dagen, inte mina känslor. Ta min dagliga springtur, dricka gott kaffe, borsta tänderna i duschen, skeda någon i soffan, äta gott, berätta för någon att allt känns skit, köpa konst.

NÃ¥gra korta Emilia!

– Ok!

Du skrattar …

… Ã¥t mina egna skämt, tyvärr.

Du älskar …

… att jobba.

Du hatar …

… människan. Allt ont som vi gör mot varandra och jorden.

Du lyssnar pÃ¥ …

… instrumentalt helst. Och mycket radio och poddar.

Du läser …

… älskar biografier och verklighetsbaserade romaner men mest kapitelböcker för barnen just nu.

Du har nyligen lärt dig …

… att vara lite snällare mot mig själv.

Tack Emilia!