Meet the Author : Malin Ekman

Hej Malin! Vad kul att ha dig med här på TWWP. Hur skulle du beskriva dig själv?

– Jag är snäll, modig, sökande, kompromisslös, äventyrlig, lite rastlös. De som känner mig skulle nog säga att jag vistas i mitt eget huvud ganska mycket. Jag kan inte hjälpa det, jag är en tänkare. Jag tog förresten hjälp av en vän för denna fråga. Hennes svar: “Skenet bedrar!” Hon säger alltid att jag är en järnhand i en lovikavante. Jag är kanske inte så intetsägande som jag ser ut, haha.

Berätta om din romandebut. Skildringen av barndomens brutala utsatthet kändes i hela kroppen när jag läste den. Hur kom den till? Har den haft en terapeutisk uppgift skulle du säga?

– Vad fint sagt, tack. Allt jag finner i er ska jag finna i mig är en bok som jag känt att jag måste skriva och hållit på med till och från i sex år. En roman om att vara barn och om barns inre liv och ibland mörka tankar. Barn ser barnsliga ut på utsida men bär så mycket inuti. Jag skriver om de stora frågorna som rotas i oss när vi är små. Den handlar också om en mor- dotter-relation och om arv. Jag försöker utforska: i vilken utsträckning är vi fria att bli dem vi innerst inne är? Skrivandet är både meditativt och terapeutiskt. Meditativt för att det kräver full koncentration på uppgiften. Terapeutiskt för att det är som att klä av sig naken inför världen och kräva att bli accepterad.

Vad fint. Du bor numer i New York, hur kommer det sig?

– Jag bodde här för tolv år sedan och längtade tillbaka. För tre och ett halvt år sedan flyttade jag hit när jag fick jobbet som USA-korrespondent för SvD. Jag känner mig hemma här.

Var i New York bor du?

– I West village.

Berätta, hur ser en vanlig dag ut för dig?

– Jag följer mitt eget schema som korrespondent. Vaknar vid 7-8 och tar kontakt med redaktionen i Stockholm. Diskuterar min plan för dagen eller veckan med mina redaktörer Sara och Erik. Antingen skriver jag något kortare, någon analys om amerikansk dagspolitik, eller så skriver eller rekar jag inför något längre. Jag jobbar hemifrån eller från Ludlow House på Lower East Side. Jag brukar sitta med min dator i baren där. Från klockan 18 är det laptop-förbud. Är jag inte klar fortsätter jag jobba hemifrån. Jag är inte jättebra på att träna, men när jag gör det springer jag längs Hudson eller går till The Class, som är en hybrid mellan meditation och cardio. Efteråt har jag träningsvärk i minst två dagar.

Vilken bok läste du senast själv?

– Den senaste jag läste som jag verkligen tyckte om var Elnaz Baghlanians diktsamling “Prologer”. Hon skriver så sårbart och uppriktigt och snyggt.

Vad skulle du ge för tips till den som själv vill skriva?

– Skriv! Och fortsätt när det tar emot. Den största utmaningen är att övervinna de skiftande sinnesstämningar som uppstår under processen.

Och vad inspirerar dig?

– Mina vänner. Naturen. Staden jag bor i. Djupa samtal. Litteratur. Konst. Skönhet.

Som 20-åring utvecklade författaren Marcel Proust en lång rad frågor, som enligt honom själv skulle kunna avslöja varje människas innersta tankar. Nu har de ju några år på nacken men jag tänkte att jag trots detta skulle låna några. Så:

Vilket är ditt mest uttalade karaktärsdrag?

– Här var jag tvungen att ta hjälp av min vän igen. Hon säger: filosofisk och äventyrslysten. Och att jag har humor och lätt att skratta åt mig själv även om jag tar mig själv på allvar.

Vilken egenskap sätter du före alla andra hos en annan människa?

– Genuinitet, uppriktighet och lojalitet.

Vad uppskattar du mest i en vänskapsrelation?

– Samma. Och det att känna sig förstådd på djupet. En fin vänskap fordrar att båda känner så.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Min överanalyserande sida.

Vilken är din favoritsysselsättning?

– Förutom att skriva: att resa till gamla och nya platser; jag ska fira min födelsedag på Jamaica om ett par dagar. Jag älskar också att vara nära vänner, att finna nya, och att planlöst upptäcka och återupptäcka staden jag bor i.

Vad är ren lycka för dig?

– Uppstår ofta i situationer ovan. Ögonblick av förhöjd sinnesnärvaro och tacksamhet över livet.

Vad är din största rädsla?

– På ett spirituellt plan: att inte ha levt. På ett emotionellt plan: att inte ha blivit älskad.

Vad är det mest extravaganta du unnar dig?

– Som svensk känns det extravagant, och lite förbjudet, att betala för tjänster. Jag betalar till exempel för tvätt. Dock för att min lägenhet saknar tvättmaskin! Jag har också en tendens att köpa få men ganska dyra saker. När jag tänker efter är nog det mest extravaganta jag unnar mig min terapi! Jag har en fantastisk terapeut på Upper West Side, som tog mig tid att hitta.

Vilken av dina ägodelar skattar du högst?

– Ett par guldörhängen som jag köpte efter mitt första år som korrespondent, presenter jag fått av mina syskon Mattias och Lowa, och min turfågel, en liten blå glasfågel som jag fick av min bonusgammelfarmor. Hon blev 101 år gammal.

Vem är din favoritförfattare?

– Karl Ove Knausgård. Det finns ingen annan författare som betytt mer för mig och mitt skrivande. Det retar mig att han anklagas för att ha en sådan manlig blick på världen. Jag tycker att han är lätt att känna igen sig i som människa.

Vad hatar du?

– Hyckleri.

Vad älskar du?

– Att få hålla på med det jag gör, leva där jag lever, vara med människor jag älskar.

Vid vilka tillfällen ljuger du?

– Det kan jag inte minnas. Jag tror att skrivandet gör det med en, man blir brutalt ärlig mot sig själv och sin omgivning.

Vad ångrar du?

– Det finns gånger då jag borde litat på min intuition tidigare.

Vad är ditt motto?

– “Lev oförskräckt. Lita på livet.”

Sist men inte minst. Kan du ge oss dina bästa New York-tips?

– Jag älskar att röra mig i området jag bor i. Intressant nog har de flesta av mina rekommendationer europeisk prägel. Jag skulle säga: ta en kaffe och köp med en croissant eller brioche från Les merveilleux Fred och en tidning från Casa Magazines och sitt och läs och spana på människor i den lilla parken Abingdon Square Park, promenera bland radhusen i West village och beställ när det blir dags en Cacio e pepe på St Ambroeus, eller ät en avslappnad middag på Tartine. Missa heller inte solnedgången över Hudson river eller den magiska och lite stökiga stämningen i Washington Square Park. Jag tror att det som utspelar sig där nu kommer berättas om med samma romantiska skimmer som New York under Beat-författarnas tid.

Förlåt, sist och störst. Har du någon ny roman på G?

– Så småningom, hoppas jag. Min nästa bok kommer ut på Volante nästa år, handlar om amerikansk politik och är baserad på mina texter i Svenska Dagbladet.

Det ser vi fram emot. Tack Malin!