urin

Svenska

Substantiv

Böjningar av urin	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	urin	urinen
Genitiv	urins	urinens

prov mänskligt urin

urin

1. flytande och vanligen illaluktande restprodukt från djur, utsöndrad från njurarna

   Synonymer: kiss, piss, pink

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1641. Av latinska urina.

   Besläktade ord: urinera, urinering

   Sammansättningar: urinblåsa, urinförgiftning, urinledare, urinprov

   Vilken färg har urinen?

Översättningar

Översättningar

• bokmål: urin ^(no) m
• danska: urin ^(da) u
• engelska: urine ^(en)
• finska: virtsa ^(fi)
• franska: urine ^(fr) f
• galiciska: urina ^(gl) f
• italienska: urina ^(it) f
• japanska: 尿 ^(ja) (にょう, nyō)
• jiddisch: אורין m (urin), פּישעכץ‎ (pishekhts)
• latin: urina f
• nynorska: urin m
• polska: mocz ^(pl) m
• portugisiska: urina ^(pt) f
• romani: muter
• spanska: orina ^(es) f
• turkiska: sidik ^(tr)
• tyska: Harn ^(de) m, Urin ^(de) m

Danska

Substantiv

urin u

1. urin

Finska

Substantiv

urin

1. böjningsform av ura