Hoppa till innehållet

rida

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även ridå.

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av rida  Aktiv Passiv
Infinitiv rida ridas
Presens rider rids (rides)
Preteritum red reds
Supinum ridit ridits
Imperativ rid
Particip
Presens ridande, ridandes
Perfekt riden

rida

  1. transporteras sittande på en hästs (eller annat djurs) rygg
    De red genom öknen.
    Besläktade ord: riddare, ridning, ritt, ryttare
    Sammansättningar: ridhjälm, ridhus, ridhäst, ridskola, ridtur
    Fraser: rida in, rida på apostlahästarna, rida på pegasen, rida spärr, rida ut
  2. (eventuellt poetiskt) färdas över hav eller sjö
    1993: Hundarna i Kingston, Marianne Backlén:
    Båten rider på vågorna och Milton känner sig sjösjuk.
    2014: Sigrid - Sagan om Valhalla, Johanne Hildebrandt:
    Medan drakskeppet red över vågorna hade valan noga förklarat nordmännens värld för henne.
  3. (bildligt, om djävulen eller annat ont väsen) kontrollera, ha i sitt våld, styra, besitta, hemsöka
    1931: Folkliv och folkminne i Ås, Vedens och Gäsene härader i Västergötland, sida 260, Klas Olofsson:
    Satan rider den girige kortspelaren i sömnen och drömmen.
  4. ha sex på så vis att personen guppar upp och ner över sin partners penetrerande penis
  5. (om spik) sticka upp; inte vara helt islagen
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska riþa.

Översättningar

[redigera]