särling

Svenska

Substantiv

Böjningar av särling	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	särling	särlingen	särlingar	särlingarna
Genitiv	särlings	särlingens	särlingars	särlingarnas

särling u

1. konstig och ensam person; en säregen person

   Synonymer: ensamvarg, enstöring, excentriker, original

Översättningar

konstig och ensam person

• engelska: outsider ^(en), loner ^(en), eccentric ^(en)
• ryska: посторо́нний ^(ru) m, оригина́л ^(ru) m
• tyska: Außenseiter ^(de) m, Sonderling ^(de) m