Storbritanniens Grand Prix 1952 var det femte av åtta lopp ingående i formel 1-VM 1952.
- Alberto Ascari, Ferrari, 8+1 poäng
- Piero Taruffi, Ferrari, 6
- Mike Hawthorn, Leslie Hawthorn (Cooper-Bristol), 4
- Dennis Poore, Connaught-Francis, 3
- Eric Thompson, Connaught-Francis, 2
- Nino Farina, Ferrari
- Reg Parnell, Archie Bryde (Cooper-Bristol)
- Roy Salvadori, G Caprara (Ferrari)
- Ken Downing, Connaught-Francis
- Peter Whitehead, Peter Whitehead (Ferrari)
- Prince Bira, Gordini
- Graham Whitehead, Peter Whitehead (Alta)
- Rudi Fischer, Ecurie Espadon (Ferrari)
- Johnny Claes, Ecurie Belge (Simca-Gordini-Gordini)
- Lance Macklin, HWM-Alta
- Kenneth McAlpine, Connaught-Francis
- Harry Schell, Enrico Platé (Maserati-Platé)
- Gino Bianco, Escuderia Bandeirantes (Maserati)
- Emmanuel de Graffenried, Enrico Platé (Maserati-Platé)
- Eric Brandon, Ecurie Richmond (Cooper-Bristol)
- Tony Crook, Tony Crook (Frazer-Nash-BMW)[1]
- Alan Brown, Ecurie Richmond (Cooper-Bristol)
- Peter Collins, HWM-Alta (varv 73, tändning)
- Duncan Hamilton, HWM-Alta (44, motor)
- Stirling Moss, ERA-Bristol (36, motor)
- Maurice Trintignant, Gordini (21, växellåda)
- Tony Gaze, Tony Gaze (HWM-Alta) (19, motor)
- David Murray, Ecurie Ecosse (Cooper-Bristol) (14, motor)
- Robert Manzon, Gordini (9, koppling)
- Peter Hirt, Ecurie Espadon (Ferrari) (3, bromsar)
- Eitel Cantoni, Escuderia Bandeirantes (Maserati) (0, bromsar)
- 22 deltagare kom i mål, vilket är ett formel 1-rekord exklusive Indianapolis Grand Prix.
- Connaught, Ecurie Ecosse och G Caprara[2] gjorde F1-debut.
- Motortillverkarna BMW och Lea-Francis gjorde F1-debut.
- Bill Aston, Gino Bianco, Eitel Cantoni, Tony Crook, Ken Downing, Kenneth McAlpine, Dennis Poore, Roy Salvadori, Eric Thompson[2] och Graham Whitehead[2] gjorde F1-debut.
Förarmästerskapet
- Alberto Ascari, Ferrari, 27
- Piero Taruffi, Ferrari, 19
- Nino Farina, Ferrari, 12