Wiener Werkstätte på Millesgården
En del tänker nog som jag, att Wien är en stad som har stannat i wienervalsen och är kvar i det förgångna. Nyårskonserten från Schönbrunn varje år bidrar till bilden av staden som står för det klassiskt tidlösa, oavsett om det gäller form, mode och musik. Så var det också vid tiden för Wiener Werkstätte. Och ändå…
Wiener Werkstätte (1903-1932) var utan tvekan en av de mest inflytelserika och innovativa formkollektiven i Europa under det tidiga 1900-talet. Den banbrytande arkitekten Josef Hoffmann var en sann pionjär. Innan utställningen på Millesgården var Hoffmann ett namn jag förstås kände till och har sett föremål av, men ändå inte. Efter besöket på Millesgården är jag helt tagen av hans innovationskraft. Han var en man långt före sin tid och utan honom hade modernismen kanske inte blivit det den blev.
Wiener werkstätte hade samma utgångspunkt som den brittiska Arts and craftsrörelsen när det gällde kärleken till hantverket, med en väsentlig skillnad. Om britterna blickade bakåt i historien, så tittade österrikarna framåt. Wiener Werkstätte var en kraft mot de historiserande stilarna och för något nytt och innovativt. De var samtidigt i sin tid och förespråkare av hemmet som ett allkonstverk, alltså där allt möblemang i hemmet var en del av en helhet.
Wiener Werkstätte var förebilden för det som kom 10-20 år senare, den minimalistiska Bauhaus-rörelsen och stilepoken Art Deco, med sina geometriska former. När man ser föremål från företagets första år placerar man dem naturligt minst 20 år framåt i tiden. För egen del var det de första åren och inledningen som intresserade mig mest i utställningen.
Utställningen på Millesgården beskriver Wiener Werkstätte och dess roll väl i ord. Texterna är beskrivande och välformulerade. Jag hade dock gärna sett en avdelning där man utvecklat kopplingen till det som kom efter, till Bauhaus och Art Deco. Kanske hade man kunnat förklara Österrikes roll vid den här tiden. Ser du utställningen måste du ta dig tid att läsa de välformulerade texterna.
I Annes hus kopplar man ihop Wiener Werkstätte med Josef Frank. Josef Frank hade Josef Hoffmann som lärare och formgav föremål för WW innan han flyttade till Sverige.
Svenskt Tenn 100 år på Liljevalchs
Wienersecessionen
Wiener Werkstätte var banbrytande, men man kan inte se designkollektivet som en isolerad företeelse. De var en del av en större helhet. År 1897 grundades Wiener Secessionen av arkitekter, konstnärer och formgivare som ville bryta sig loss från det traditionella. Bland dem konstnären Gustav Klimt, arkitekten Josef Hoffmann som sedan startade Wiener Werkstätte med Koloman Moser samt arkitekten Otto Wagner som formgav konstnärsgruppen vitputsade utställningsbyggnad med inskriptionen Der Zeit ihre Kunst, der Kunst ihre Freiheit, Var tid har sin konst och konsten sin frihet.
På de moderna Thonetstolarna i wienerkaféerna mötes de med andra framåtsträvande intellektuella; som konstens och musikens avantgardister Oskar Kokoschka, Arnold Schönberg och Gustav Mahler och psykoanalysens fader Sigmund Freud. Bland kvinnorna syntes bland annat Klimts fru Emile Flöge som grundade modehuset Schwestern Flöge. Wien var samtidigt den mäktiga dubbelmonarkin Österrike-Ungerns huvudstad. Det är en darrande energi i luften runt detta sekelskifte. Förändringens vindar. Ett bedrägligt lugn före stormen. Inom några år kommer första världskriget bryta ut, Kejsaren och hans familj får fly och Österrike förändras.
Secessionen blev startskottet för mitt intresse
Ett besök i Wien i slutet av 1980-talet blev katalysatorn som inledde mitt livslånga intresse för tiden runt förra sekelskiftet. Jag var tjugo år och minns hur jag blev fullständigt knockad av Gustav Klimts målningar och Otto Wagners byggnader. Utställningslokalen Secession blev för mig höjdpunkten på vår resa och sedan dess har jag ständigt återkommit till denna referenspunkt, där Wiener werkstätte ingår. Jag kommer att återkomma till Österrike och Wien i ett senare inlägg. Jag läser just nu en bok om ämnet.
Den första företagsidentiteten
1903 bildades Wiener Werkstätte av arkitekten Josef Hoffmann, konstnären Koloman Moser och textilfabrikanten och mecenaten Fritz Waerndorfer. Här sågs alla konstnärer och hantverkare som jämnbördiga.
Wiener Werkstätte var en av de allra första med att ha ett grafiskt uttryck som genomsyrade allt. 1905 gav de ut sitt arbetsprogram. Det innehöll en dragspelsfolder där alla anställda listades tillsammans med deras individuella monogram. Initialerna inramades av en kvadrat för formgivare och en cirkel om det var en hantverkare. Kvadraten återkommer i allt som Wiener Werkstätte producerade under den tidiga perioden. Förenklandet känns avantgardistiskt och modernistiskt.
Redan från början hade Wiener Werkstätte en tydlig företagsidentitet och grafisk identitet. Logotypen med WW-monogrammet, kvadraten och den stiliserade rosen som symbol präglades och trycktes på olika föremål. Företaget hade också en unik färgkodning; i metallverkstaden var inredning och verktyg röda, i snickeriet blå och i bokbinderiet gröna. Den grafiska identiteten var så starkt att Hoffmann kallades ”Quadrati-Hoffmann”, alltså Fyrkantiga-Hoffmann.
Nattklubben Kabarett Fledermaus öppnade i en källare i centrala Wien år 1907. Under ledning av Josef Hoffmann samarbetade flera konstnärer med att ta fram inredningen, serviser, programblad och menykort. En stor bar med över 7000 kakelplattor och med böjträsmöbler av firma J&J Kohn tillverkades.
Besticken på bilden nedan formgavs av Josef Hoffmann år 1906. Tillverkad av Wenzel Bachmann & Co.
Spelbord i ebenholts, trä, elfenben, pärlemor och förgyllt.
På bilden syns ett toalettset (WW model no. S1179) med borste och spegel av Josef Hoffmann år 1909. Tillverkare Alfred Mayer silver.
Vykorten (WW model 523 och 521) är formgivna av Mela Koehler (1911).
Handväska i getskinn med guldprägling (no 4585) av Leder-Galanteriewaren Moritz Zander för WW år 1909-10.
Vykort av Maria Likarz (1911), Leopoldine Kolbe (1907) och Mela Koehler (1911)
Broderidesign för Palais Stoclet av Carl Otto Czeschka, 1910.
Likörglas av Josef Hoffmann 1911tillverkade av Bohemian manufactory för J. & L. Lobmeyer som distribuerades genom Wiener Werkstätte.
Överst är ett sigill i silver och malakit (WW modell no G1270) som Josef Hoffmann formgav åt konstnären Gustav Klimt år 1911. Det här sigillet är så vackert.
Gustav Klimts slipsnål (WW model no G 1622) av Eduard Josef Wimmer-Wisgrill år 1912.
Möbler från Purkersdorf Sanatorium som uppfördes 1904-05 efter ritningar av Josef Hoffmann. Inredningen kom från Wiener Werkstätte. Detta var Hoffmanns första offentliga byggnad. Byggnaden finns kvar och är belägen utanför Wien.
Blomsterstativ (WW model no M 182) av Koloman Moser i perforerad galvaniserad plåt i vit emalj år 1904.
Tänk att det här stativet är så tidigt som 1904. Det skulle kunna vara formgivet i år.
Taklampa (WW model no M 3619) i oxiderad mässing och siden av Dagobert Peche år 1922.
Peche fick stor uppmärksamhet för sina textil och tapetmönster när han anslöt sig till Wiener Werkstätte år 1915.
Bordsuppsats i mässing (WW model no. M sh 17) av Josef Hoffmann år 1924.
Kaffeservis i silver och ebenholts (WW model no. Se 27/1-5) av Josef Hoffmann år 1928.
På bilden syns bland annat två vinkorkar i silver, WW model no. S1196 och S4055 av Josef Hoffmann år 1908 och 1919. Jag känner ganska starkt att ett silverföremål av Hoffmann hamnar på listan över föremål jag önskar. De här vinkorkarna eller ett sigill vore högsta drömmen.
Linje