göra

See also: Appendix:Variations of "gora"

Swedish

Etymology 1

• From Old Swedish gøra, gæra, giora, from Old Norse gera, gøra, gørva, from Proto-Germanic *garwijaną. Compare with English yare and gear.

• The noun is a nominalization of the verb. Literally "doing."

Pronunciation

• IPA^(key): /²jøːra/, [²jœːɾa], (dialectal, verb only) [jœː]

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -²øːra

Noun

göra n

1. work, task
   • 1955, Ulla Bjerne, Livet väntar dej [Life is waiting for you]:

     Linus Hägg är ursinnig varje påsk och egentligen är mitt påskbestyr ett otacksamt göra som aldrig inbringar mig någon uppmuntran, utan snarare obehag.

     Linus Hägg is furious every Easter and my Easter duties are in fact a thankless task that never brings me any encouragement, but rather discomfort.

Declension

Declension of göra

		nominative	genitive
singular	indefinite	göra	göras
	definite	görat	görats
plural	indefinite	—	—
	definite	—	—

Derived terms

• göromål
• karlgöra
• kvinnogöra
• petgöra
• slavgöra
• trälgöra

 

See also

• syssla

Verb

göra (present gör, preterite gjorde, supine gjort, imperative gör)

1. to do (be occupied with an activity)

   Synonym: ha för sig

   Vad gör du?

   What are you doing?

   Jag kunde inte göra någonting.

   I couldn't do anything.

2. to make, to produce, to create

   Jag gör en paj.

   I'm making a pie.

3. to cause, to make, to have an effect

   Hans gåva gjorde mig glad.

   His gift made me happy.

4. (auxiliary, pro-verb) A syntactic marker that refers back to an earlier verb and allows the speaker to avoid repeating the verb; not used with auxiliaries

   Jag spelar tennis och det gör hon också.

   I play tennis and she does too.

5. (auxiliary) to do so; a syntactic marker that takes the place of the verb when the main verb is topicalized.
   • 1873, Jules Verne, translated by Axel L. Ericsson, Jorden rundt på åttio dagar [Around the World in Eighty Days], page 148:

     Han åt således mycket brådskande, men åt gjorde han i alla fall.

     He thus ate very fast, but at least he did eat (literal translation of the sentence).
     Still, he was obliged to eat, and so he ate (in the English translation of the book).

Conjugation

Conjugation of göra (weak)

	Active		Passive
Infinitive	göra		göras
Supine	gjort		gjorts
Imperative	gör		—
Imper. plural1	gören		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	gör	gjorde	görs, göres	gjordes
Ind. plural1	göra	gjorde	göras	gjordes
Subjunctive2	göre	gjorde	göres	gjordes
	Participles
Present participle	görande
Past participle	gjord
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Alternative forms

• gjöra, giöra (obsolete)

Derived terms

• göra bort sig
• göra en pudel
• göra om
• göra rätt för sig
• göra sig
• göra sig av med
• göra sig besvär
• göra sig hörd
• göra sig illa
• göra sig påmind
• göra sig till
• göra susen
• göra upp
• göra åt
• inte göra en fluga förnär

 

Related terms

• angöra
• avgöra
• förgöra
• görning
• rådgöra
• uppgöra
• utgöra

 

See also

• syssla

Etymology 2

From an older noun gorr, går (“dirt, mud, animal intestine content etc.”), with western Swedish vowel fronting /ɔ/ > /œː/ (sometimes represented in dialectal writing with a circumflex ⟨ô⟩). From Old Norse gor, from Proto-Germanic *gurą (“half-digested stomach contents; feces; manure”), from Proto-Indo-European *gʷʰer- (“hot; warm”). Related to English gore. Compare the intensifying prefix gör-.

Alternative forms

• gôra (dialectal spelling)
• görja (noun only)

Pronunciation

• IPA^(key): (western Sweden) /²ɡœːra/

Noun

göra c

1. (dialectal, western Sweden) sludge, goo, gunk

Declension

Declension of göra

		nominative	genitive
singular	indefinite	göra	göras
	definite	göran	görans
plural	indefinite	göror	görors
	definite	görorna	görornas

Verb

göra (present görar, preterite görade, supine görat, imperative göra)

1. (dialectal, western Sweden) to rub snow in someone’s face

Conjugation

Conjugation of göra (weak)

	Active		Passive
Infinitive	göra		göras
Supine	görat		görats
Imperative	göra		—
Imper. plural1	gören		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	görar	görade	göras	görades
Ind. plural1	göra	görade	göras	görades
Subjunctive2	göre	görade	göres	görades
	Participles
Present participle	görande
Past participle	görad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

• mula

References

• göra in Svensk ordbok (SO)
• göra in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• göra in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• Göra. Swedish Institute for Language and Folklore. 21 October 2013.
• “Om 95 olika ord för att gnida in snö i ansiktet [About 95 different words for rubbing snow in someone’s face]”, in Språket i P1‎^[1], Sveriges Radio, 2006 January 10, retrieved 23 October 2019