Spinnmästarevägen - början på något nytt

Och plötsligt slutade hon blogga!

Visst saknar jag det en aning ibland, men framför allt alla härliga människor man lärt känna genom bloggen. Men plötsligt tog livet en oväntad vändning! Projektet som plötsligt tog överhanden är av en helt annan kaliber än vitsprayade loppisfynd, monogramgardiner och decoupage-ägg.

Vi snackar alltså grovarbete. Skit under naglarna. Takfärg i håret. Klädsel som rekommenderas är fläckiga mjukisbrallor från tidigt 90-tal. Men det är värt all möda, för vi håller på att väcka världens vackraste hus från 1911 ur middagssömnen. Här är det: ta-daaa! 

Säg hej till HUSET!

Ja, jag vet. Eternit kan knappast anses vara en skönhetsupplevelse... Men den här glasklara dagen i höstas, med vildvinet klättrandes uppför fasaden, så tänkte jag bort den. Jag såg bara Huset, och dess själ.

För det HAR själ, vårt nya hus! Till exempel så talade det om för mig att det gärna ville vara vårt hus, och att vi skulle köpa det. Det talade till MIG alltså, inte till Mannen... Han kunde inte (eller ville inte?) höra ett smack av allt det som Huset så gärna ville berätta. Han såg bara det han ville se. 

(Trappa från gatan mot trädgård och entré)

"Det lutar utåt gatan" sa Mannen, kikade ut genom fönstren på övervåningen och fick genast svindel. Jag kikade också ut och fick INTE svindel. Som gammal ballongflygare så har jag inga sådana tendenser. Men jag såg att fönsterglaset var gammalt och släppte in ljuset så vackert. Och att man såg flera mil, nästan ända ut till kusten.

(Gaveln mot sydost. Körsbär och fläder, jordgubbar och björnbär.)

Man får en känsla av att vara ute på någon av öarna i Göteborgs skärgård.. Men den skillnaden att det är fyra minuter till IKEA. Det har sina fördelar. OCH nackdelar, bör jag kanske tillägga...

Idag regnar det här i Götet, ordningen är m.a.o. återställd. Regn och fyra plusgrader och mörker och elände, precis som de brukade vara förr om vintrarna! Så jag plockade fram de här bilderna för att minnas hur det var i höstas.

Luften var hög och klar. Himlen var EXTREMT knallblå, helt utan Photoshop. Gräset var grönt och gnistrade i solljuset.

Här uppe på kullen lyser alltid solen. Det är sant! Det kan vara tvärmulet i hela Göteborgsområdet, men minsta lilla spricka i molnen skickar alltid solen åt det här hållet.

Huset är omgivet av vackra gamla murar. Hur gamla vet ingen.

(Vy mot granntomten, vår enda parkering "Var har du tänkt att vi skall ställa bilarna???" reflekterade Mannen när vi kikade på Huset första gången. Där blev jag rätt så svarslös, faktiskt... Tre bilar och inget garage eller ens en gårdsplan?)

Gränsen mellan Sverige och Danmark gick här en gång i tiden. Lindome var danskt, det är lite svårt att greppa.

Bakom vår tomt går en gammal pilgrimsled, en av de viktiga vägar som knöt ihop Danmark, Sverige och Norge. Förr lade man de viktiga vägarna högt i terrängen, för att de inte skulle bli översvämmade och oframkomliga. Här vandrade pilgrimerna på väg till Trondheim, eller Nidaros som det hette då, för att besöka St: Olof´s grav. 
 
För sex- eller sjuhundra år sedan var 20-50% av Europas vuxna befolkning ständigt på vandring. År 1545 förbjöd Gustav Vasa oss svenskar att pilgrimsvandra. Det sägs att han ville få svenska folket att arbeta mer och vandra mindre... Och när semestern sedan infördes hade folk redan hittat på annat att göra. Sportstugor och Mallisresor och grillkvällar, t.ex... 

(Ett litet växthus. Vad har man det till? Måste fråga någon som vet!)  

Trappan upp mot den övre delen av trädgården. Jag älskar trädgården! 900 kompakta, terrasserade, lummiga kvadratmeter. De förra ägarna har lagt ned själ och hjärta här, och det känns. Så otroligt, perfekt LAGOM, i jämförelse med den 6000-kvadratmeters ogräsbevuxna, oanvändbara sluttning som vi har idag...

(Klematis vid entrén. Lycka! Inget har vuxit vid min entré förr!)

För första gången på länge känner jag att jag är HEMMA. Vi har bunkrat med linoljefärg, kalkbruk, golvsåpa och ett oändligt tålamod. Jag drar ned en våd med vävtapet ibland, filar lite i ett hörn och försöker att inte se allt som inte är gjort ännu. Det får ta tid! Inte bara får, det SKALL ta tid. Med plats för eftertanke och lyhördhet. 

Först flyttar butiken in, fortfarande med namnet "Floras kulle". Sedan flyttar vi också, när vi krympt vårt nätta lilla bohag så pass mycket att vi kan få plats...

M.a.o. färdigbloggat om Pyssel & papp, i alla fall för ett tag. Men en renoveringsblogg blir det nog, för att dokumentera framstegen som vi hoppas kommer så småningom. "Före" och "efter" upphör aldrig att fascinera! Frågan uppstår direkt: vad skulle den bloggen kunna heta? Hmmm... vi bor ju granne med August Werners gamla pampiga textilfabrik från 1907. "Granne med Werner", vad sägs om det...? Måste klura lite till! 

(Aug. Werners Fabriker AB, numera Paintballfabriken. Bilden lånad från http://www.img.geocaching.com/)

 Ta hand om er, vänner! Vi hörs och syns i sajberspäjs framöver!

När lugnet precis hade lägrat sig...

...och vi började bli klara med vårt renoveringsprojekt, då fick jag helt plötsligt syn på ANNONSEN.

Det här huset har jag åkt förbi många gånger, och undrat varför de stackars lokalerna är så tomma och ödsliga? Nu talade det med mig på visningen:

"Köp mig! Vi hör ihop!!!"

Och hur ofta hittar man ett hus från tidigt 1900-tal (1911) med idylliskt, lantligt läge och ändå mitt i samhället? Där man kan låta barnen springa fritt och cykla själva till skolan?

Där man har två butikslokaler och TRE SKYLTFÖNSTER att exponera Floras kulles vackra saker i?

(Jag drömmer redan om julskyltning: ljusslingor, granris, marshaller, glögg...)

Fortsättning följer!

Glad Påsk!

En riktigt

GLAD PÅSK...

...önskar jag er!

Njut av ledigheten ni som är lediga,

av vårsolen ni som har sol,

och ni övriga hoppas jag njuter

av varandras sällskap...

Påskriset

Fortfarande råder det kaos här i hemmet, på grund av alla jobbprojekt som trillade in helt plötsligt. Det känns som om jag lagt bloggen på hyllan.

Om man nu SKALL ha bloggpaus, så har det ändå varit rätt tid på året för det. De kallaste vårmånaderna känns som en transportsträcka. När man  kan spraymåla och sandpappra ute på altanen – DÅ är det vår!

Vi har väl uträknade rutiner för att snabbt få till påskstämningen här i huset. Ner med lådan märkt “PÅSK” från vinden, upp med prylarna, och så är det klart! Sedan kan vi i mån av tid pyssla, blåsa ur ägg och dra ihop ris till årets påskbrasa uppe i backen, den som helst skall vara den största i hela bygden…Riset (med fjädrar i vitt, grått och lavendel) stoppas alltid ned i apotekskruset, modell jättestort, fyndat på Casa Linné för många år sedan. Det är tungt som attan, så riset har inte en chans att välta!

Strutarna från danska Maileg är givna. De går i grå-beige toner, istället för det klassiska gul-orange… Ungarna klär alltid ett eget ris, då med betydligt mer hysteriskt färgval.

Silveräggen tillverkade vi förra året, med hjälp av ägghängen, silverspray, ståltråd och prismor från Panduro. (Den som vill testa att göra liknande kan få tips HÄR!)

De rosa strutarna är ett färdigt pysselset från Panduro. Jag och barnen pillade ihop dem förrförra året. De blev riktigt fina faktiskt. Men det tog halva natten att få bort allt klister från köksbordet… :)

De sötaste små videkissarna fick jag av svärmor för många år sedan. Är de inte ljuvliga? Troligen är de riktigt gamla. Jag skulle så gärna vilja göra liknande!

Mössan är av sammet i olika grå toner, bladet är utklippt ur en bit grått skinn. Flirtkulan är täckt av en bit trikå och ansiktet är broderat.

Något litet fågelbo brukar det bli varje år. Jag använder tunna grenar av hängbjörk, de är så lätta att böja. 

Äggen är från kalkon, de är inte så stora som man kunde tro, men trevligt prickiga!

 Plåtäggen från Maileg kommer också fram varje år.

 Äggkoppen från Rörstrand hittade jag vid en “utgrävning” utanför huset. Vårt hus brann en gång i tiden, så här kan man hitta både det ena och det andra ute på tomten. Riktigt spännande faktiskt!

Plåtasken med påskmotiv fick jag av min snälla mamma en gång, med påskgodis i.

…och så får vi förstås plocka fram förra årets ihoppysslade pappägg (och hjärtan) som vi täckte med bibelblad. Beskrivningen finns HÄR för den pysselsugne!

Barnen vill förstås att påsken skall ha chockfärger! Och det är klart att de får. Så här någonting:

ALLT skall hängas upp i riset, tills grenarna nästan nuddar bordet. Men jag kan leva med det. Påskglada ungar är det bästa som finns!

  GLAD PÅSK

allesammans, om vi inte hörs!

Kram:

Annette

Vårlökar och knäckebröd

Jag erkänner utan omsvep: jag har NJUTIT av vintern i år!

Mina medmänniskors närminnen är korta som guldfiskars. “Förbaskade snö! Jag är så TRÖTT på den!” Trött på exakt vad? Att skotta? Se fördelarna istället: betänk de snygga överarmsmusklerna man kan exponera till sommaren, “beach 2010”!!!

Själv har jag varit ganska trött under tidigare vintrar som vi haft under 2000-talet. Trött på:

Leriga overaller och blöta barnskor

Pulkorna som aldrig kommer till användning

Saltränder på skorna

Regn och isvindar

Mörker

Gegg

Någon skrev: “Jävla vinter! Nu behöver jag ljusterapi!”

Den här vintern, mina vänner, den ÄR ljusterapi! Från början till slut!

Så vänd blicken mot himlen när snön faller. Kisa mot snöflingorna och ljuset, och upplev den kittlande, friska känslan när flingorna fastnar i ögonfransarna. Dra djuuupa andetag och känn den kalla, friska luften rensa lungorna från allt gammalt smolk!

(Det finns dock ett problem med det hela, som inte är vinterns fel utan byggbranschens. De bör måhända tänka om. Det har snålats här och var. Inte så lite heller. )Det finns i alla fall några bra sätt att pigga upp sig just nu. Ett av dem är att ta in lite skira vårlökar. Pärlhyacinter t.ex, de är ljuvliga. De fick ett tårtpapper runtom, så blev de ännu skirare och det blev lite feststämning i köket.

Man kan mysa in sig också, och baka något smarrigt. En kväll plockade jag och ungarna fram en gammal kokbok som jag köpte när jag flyttade hemifrån, mest för de vackra bildernas skull.

Med hjälp av en kruskavel i leksaksmodell blev det en tjusig hög med knäckebröd, enkelt och lättbakat! Det går snabbt, för degen behöver inte jäsa.

Mumsigt med smör och lite stark ost, eller varför inte avocado och kaviar? Dessa är lite kryddiga, med anis och fänkål, och är himmelskt goda.

Det gamla bakbordet i miniformat är från min mammas barndom. Det plockas ofta fram när vi bakar.

TUNT KNÄCKEBRÖD

(Ca 20 kakor):

50 g jäst

50 g margarin eller smör

2 dl vatten

1/2 tsk salt

1 msk anis

1 msk fänkål

3 dl stenmalet rågmjöl

3 dl stenmalet vetemjöl

Vetekli (till utbakningen)

1) Sätt ugnen på 250 grader. Smula sönder jästen i en bunke. Smält fettet i en kastrull, tillsätt vattnet och värm till 37 grader. Rör ut jästen med degspadet.

2) Tillsätt salt, stötta kryddor och allt mjöl.  Arbeta degen smidig.

3) Ta upp degen på mjölat bakbord och forma en längd. dela den i 20 bitar och rulla dem till bullar. Strö kli på bakbordet och kavla ut en bulle i taget till en tunn, rund kaka, först med slät kavel, sedan med kruskavel. Annars går det bra att nagga tätt med gaffel i stället. Vänd kakan under kavlingen.

4) Lägg kakorna på plåtar och grädda mitt i ugnen 4-5 minuter. Kavla ut och grädda efter hand.

5) Låt helst kakorna svalna på galler. Förvara i rymlig burk med lock.

Så tänd ljus om kvällarna och mys.

Njut av den vinter och snö som är kvar.

Nästa år kanske mörkret härskar, återigen!

 Stor Kram:

Annette

Beth Quinn - lagerrensning!

Gókväll, kära vänner!
Nu skall jag visa några butiksbilder. I höstas såg det ut så HÄR på ett av borden i butiken:
Smyckena kommer från Beth Quinn Designs. Beth är smyckedesigner, hemmahörande i Arizona, USA. Hon har älskat att skapa vackra saker sedan barndomen. År 2001, när hon fick ärva sin fars verktyg för att arbeta i metall, tog skapandet fart på allvar.
Citat från Beths hemsida: “Beth's jewelry is full of her love for old, worn and shiny...” Hon skapar av gammalt och nytt, och hennes smycken har ofta tänkvärda budskap.
Vissa av smyckena här på bilderna är redan sålda, jag tog fotona och sedan försvann de någonstans i min dator där jag inte hittade dem förrän nu… (SLARVMAJA!!!) 

Men vissa smycken finns kvar, och nu är det dags att beställa mer från Beth!  Därför tänker jag nu lägga ut en del på Tradera. men FÖRST…
…ville jag kontrollera om det finns intresse hos mina kära bloggvänner att fynda någonting bland det som är kvar?
Vissa av smyckena görs inte längre, så passa på! Jag sätter ned priset med 20%, bara för er. OK, då kör vi!
1) “She not only saw a light at the end of the tunnel, she became that light for others” (“Hon såg inte bara ljuset i slutet av tunneln, hon blev det ljuset för andra”) - klassikern med glödlampan… Stor medaljong (3,5 cm diam.) dekorerad med pärlor och kristallpärlor, och så en söt liten glödlampa.
Pris: 449:- (Nu: 359:-)
2) “Elle aime la vie” (“Hon älskar livet”). Ett franskinspirerat smycke! Pärlor, små kristaller och ett vacker medaljong med antikt motiv av Eiffeltornet.
 Pris: 499:- (Nu: 399:-) 
3) “Treasure your Moments”, ett smycke med riktigt antik och klassisk känsla! Med svarta facettpärlor och små kristaller. Passar verkligen till ALLT!
Pris: 499:- (Nu: 399:-) 
4) “Strength, Courage, Wisdom” (“Styrka, mod, visdom”). Härligt stärkande ord! Söt liten medaljong (diam 2 cm), dekorerad med en krona på toppen, och så en gnistrande sten under.
Pris: 399:- (Nu: 319:-) 
5) “She loves life” (“Hon älskar livet”). Liten medaljong (diam 2 cm), klassisk  och vacker, med en pärlkedja, ca 45 cm lång. 
 Pris: 239:- (Nu: 189:-)
6) “She is Happy” (“Hon är lycklig”), ett fantastiskt, unikt smycke som du garanterat inte hittar på någon annans hals!
Dekorerat med vita rosor, små crèmevita tygblommor, pärlor, gnistrande stenar… och så tangenterna “K” och “8” från en gammal skrivmaskin!
Pris: 599:- (Nu: 479:-)       

7) “Fe-armband” var det någon som kallade dessa… De är gjorda av skir, crèmefärgad spets med bitar av ett gammalt måttband inuti. Ljuvligt sköna och lätta att ha på sig, och garanterat ett samtalsämne i alla sammanhang!
Pris: 299:- (Nu: 239:-)
De finns med två olika texter:
 “Joie de vivre” (“livsglädje”)…
…och “Elle aime la vie” (“Hon älskar livet”).
8) “She ran ahead where there were no paths” ("Hon fortsatte framåt fast det inte fanns några vägar").  Ett litet “tittskåp” med vackert krön. Baksidan har också glas, och är prytt med gammalt, franskt tidningspapper. Finns både med kulkedja eller kabelkedja i två olika längder.
Pris: 229:- (Nu: 179:-) 
9)“Blessed Mama” (“Välsignad mor/kvinna”). Den perfekta gåvan till den blivande eller nyblivna modern? Förutom texten är denna likadan som smycket ovan. Här ser man också hur kabelkedjan ser ut.
Pris: 229:- (Nu: 179:-) SÅLD! 
10) “Live, Love, Laugh” (“Lev, älska, skratta”), med krona och små stenar. En ring som drar uppmärksamheten till sig… Men riktigt skön, antik känsla!
 Pris: 299:- (Nu: 239:-) 

Om någon har några frågor, eller skulle vilja bli stolt ägare till någon av dessa smycken: maila till mig på: [email protected].

Godnatt allihop! Själv ser jag fram emot en välbehövlig sovmorgon imorgon… Välsignade sportlov!

Kram:

Annette

P.S: Jo, jag glömde ju: Beth bloggar också! Vill ni, så kan ni besöka henne på: http://bethquinndesigns.blogspot.com/ Där hittar ni fler av hennes läckra smycken. Tjings, nu sover jag nästan! ! D.S.