Johannes Rosenrod

Johannes Rosenrod (Rosenrodh) eller Mäster Johannes, var en kyrkomålare verksam vid mitten av 1400-talet.

Han var förmodligen en passagekonstnär av tysk härkomst. Hans enda säkra verk i Sverige är kalkmålningarna i Tensta kyrka i Uppland, som är signerade och daterade 1437. Eventuellt har han också utfört målningar i Danmarks kyrka utanför Uppsala.

Möjligen inkallades han till Sverige av Bengt Jönsson (Oxenstierna) för måleriarbetet i Tensta kyrka, dennes son Jöns Bengtsson (Oxenstierna) befann sig vid den här tiden i Leipzig för studier, och det är möjligt att han förmedlat uppdraget till Johannes. Måleriet har släktskap med det måleri som blomstrade i Böhmen och Burgund runt sekelskiftet 1400. Då inga andra säkra verk av honom är kända, är det möjligt att han ganska snart återvände till Tyskland.^[1]

Mäster Johannes figurframställningar är "skickligt tecknade, med tyngd och fasthet". Ofta låter Rosenrod personerna se åt sidan, så att ögonvitorna framträder och ögonen således blir mycket tydliga.^[2]

Bilder

Tensta kyrka, Uppland, med kalkmålningar av Johannes Rosenrod.
Kalkmålning med Heliga Birgitta och påven Urban V 1437 av Johannes Rosenrod i Tensta kyrka, Uppland.
Kalkmålning i taket i korets norra valv 1437 av Johannes Rosenrod i Tensta kyrka, Uppland.
Medeltida kalkmålning från 1437 av Johannes Rosenrod i ett valv i Tensta kyrka.

Källor

Noter

Övriga

Upplands kyrkor 42 B: Tensta kyrka av Bengt Ingmar Kilström (1994)
Himlaporten - möte med Tensta kyrka av Tord Harlin och Bengt Z Norström (2002)
Katedralen på landet. Tensta kyrkas medeltida kalkmålningar och deras konservering. Red. Karin Fridell Anter. Vattholma pastorat 2015.
Svenskt konstnärslexikon del V, sid 528, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390296
Svenska konstnärer, Biografisk handbok, Väbo förlag, 1987, sid 445, Libris 7765108

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Johannes Rosenrod.
Bilder & media

[1] [1]

[2] Riksantikvarieämbetet, Medeltidsmästarnas färgval, Rapport från Riksantikvarieämbetet, Ett forskningsprojekt finansierat av Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien, 2010, sidorna 11 och 22.

[1]

[2]