Växtriket

medlem i riket Plantae inom den biologiska systematiken
(Omdirigerad från Växter)

Växtriket (Plantae) är ett av de riken vilka ingår i den biologiska systematiken. Studiet av växtriket kallas botanik.

Växt
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxtriket
Plantae
Vetenskapligt namn
§ Plantae
AuktorHaeckel, 1866[1]
Divisioner

De gröna växterna indelas i divisioner och kan enkelt indelas i grönalger, mossor och kärlväxter. Kärlväxterna är antingen kärlkryptogamer eller fröväxter. Fröväxterna delas i sin tur upp i gymnospermer och angiospermer. Växter, liksom alger är i allmänhet fotoautotrofa organismer, det vill säga organismer som själva med hjälp av solljus (genom fotosyntes) bildar sin föda från oorganiska ämnen, men det finns också parasitiska växter (som tallört), halvparasitiska växter (som mistel) och köttätande växter, som venus flugfälla och sileshår.

Aristoteles delade in alla levande väsen i växter, som inte rör sig eller har sinnesorgan, och djur. Den äldsta bevarade teckningen av en växt återfinns i Johnson-papyrusen. I Linnés system delades organismerna in i Vegetabilia (senare Plantae) och Animalia. Senare blev det mer uppenbart att ytterligare indelning behövdes, vilket resulterade i att svampar och alger flyttades ut ur riket växter. På senare tid har i ökad utsträckning framförallt grönalger återförts till växtriket.

Växternas betydelse

redigera

Växternas och vissa algers fotosyntes ändrade för länge sedan sammansättningen av jordens atmosfär, så att den nu innehåller en stor andel syre som djuren och andra organismer är beroende av. Alla växter använder sig av fotosyntes för att få tillgång till den energi och det kol de behöver. Den sker i kloroplasterna, en grön organell i växtcellen, där växten omvandlar solljus, koldioxid och vatten till druvsocker och syrgas.

Växter och människan

redigera

Historiskt har växter varit centrala för alla människors hälsa och välmående, men inte bara som näringsintag, utan också som mediciner och som en del i kultur och religion[2]. Som föda används växter direkt i form av exempelvis spannmål, frukt och grönsaker, men även indirekt, eftersom växter är grunden i nästan samtliga näringskedjor. Näringen i växterna frigörs när druvsockret bryts ned till energi till exempel i människokroppen. Tillsammans med syrgasen vi andas in blir restprodukten koldioxid och vatten. Det kallas för cellandning.

Växter är en viktig råvarukälla. Träd ger byggnadsmaterial och pappersmassa. Många textilier produceras av växter, såsom bomull. Många läkemedel har eller har haft växter som verksamma ämnen.

Se även jordbruk och skogsbruk.

Namnet Plantae

redigera

Namnet Plantae kan ha olika innebörd. Gemensamt för dem alla är att bryofyter (mossor) och tracheofyter (kärlväxter) alltid ingår.

I den snävaste definitionen, Plantae sensu strictissimo, ingår endast dessa två grupper: bryofyter och kärlväxter. Det är de växter som har skyddade förökningsorgan, multicellulär sporofyt samt bildar embryon. Således kallas de också för embryofyter (Embryophyta). På svenska säger man ibland "landväxter".

I en bredare definition, Plantae sensu stricto, räknas embryofyterna ihop med grönalgerna. Dessa båda grupper har klorofyll a och b samt lagrar näring som stärkelse. Även gott om molekylärbiologiska data visar att embryofyterna har uppstått från grönalgerna.[3][4][5] Denna grupp kallas passande för Gröna växter (Viridiplantae).

En ännu vidare definition är att även räkna rödalger och glaukofyter till växtriket; vissa molekylärbiologiska data stödjer detta.[4] Denna grupp kallas då omväxlande för Plantae sensu lato, Archaeplastida, Primoplantae eller bara Plantae.[6]

Längre tillbaka kallades allt som inte var djur för växter (Vegetabilia, Plantae). Sålunda räknades även svampar och samtliga alger i växtriket.

Växternas evolution

redigera
Huvudartikel: Växternas evolution

Det man i vardagligt tal menar med växter är oftast mångcelliga, landlevande växter. De omfattar kärlväxterna som har blad, stammar eller stjälkar och rötter. Även mossor har liksom kärlväxterna celler med cellväggar av cellulosa och de flesta får sin energi via fotosyntes. Det finns omkring 300 växtarter som inte är fotosyntetiska utan parasiterar på fotosyntetiska växter. Växterna skiljer sig från grönalger, som de utvecklades från, genom att ha specialiserade fortplantningsorgan som skyddas av vävnader som inte i sig deltar i fortplantningen.

Mossorna uppstod under paleozoikum. De kan bara överleva i fuktiga miljöer eftersom de saknar kärlsträngar som transporterar vatten inuti växten. Kärlväxterna uppstod under silur och under devon hade de utvecklats till en mängd arter och spridits till många olika miljöer. Detta berodde bland annat på att kärlväxter inte har mossornas begränsningar, utan exempelvis har kärlsträngar som transporterar vatten genom hela växten. De första primitiva fröväxterna var enkla nakenfröiga växter (Gymnospermae). Deras frön har inte ett skyddande lager utan pollenet landar direkt på embryot. Med undantag av barrväxter har de flesta nakenfröiga växter dött ut, kvarvarande rester är ginkgo, kottepalmer och gnetumväxter. Arter under devon var Pteridospermae och Cordaites. Båda grupperna är nu utdöda. Under karbon, perm och trias differentierades de nakenfröiga växterna i flera grenar, av vilka en del numera är utdöda medan övriga är de ovan nämnda grupperna fröormbunkar, cykadofyter. Till skillnad från sporer som behöver fukt för att utvecklas, tål frön mycket torrare förhållanden.

Under krita för ca 120-100 miljoner år sedan började blomväxternas, som ibland kallas "gömfröiga växter", explosionsartade utveckling. De utvecklades från nakenfröiga växter under jura och dessa växter kom så småningom att helt dominera. Skillnaden mellan blomväxter och nakenfröiga växter är att hos blomväxterna är fröembryot inneslutet i en skyddande hinna som pollenet måste tränga igenom.

Växtfossil

redigera

Fossila växter har gett upphov till bland annat stenkol och bärnsten. Träd bildar ofta fossil, se förstenat trä. Fossila trädstammar brukar förekomma som polystrata fossil, som använts som argument för kreationism.

Se även fytolit.

Stamträd

redigera

Nedanstående stamträd visar växternas inbördes släktskap.[7][8][9] För detaljer angående grönalgernas släktskap med landväxterna, se sidan om grönalger.



Glaukofyter (Glaucophyta)  




Rödalger (Rhodophyta)  




flertalet Grönalger (Chlorophyta)  


Streptophyta

Kransalger (Charophyceae)  


Landväxter

Levermossor (Marchantiophyta)  




Nålfruktsmossor (Anhoceratophyta)  




Bladmossor (Bryophyta)  


Kärlväxter

Lummerväxter (Lycopodiophyta)  


Euphyllophyta

Ormbunksväxter (Pteridophyta)  


Fröväxter

Nakenfröiga växter (Gymnospermae)  



Blomväxter (Angiospermae)  












Utbredning

redigera

Växter finns över stora delar av jordytan. De utgör den överlägset största delen av jordens biomassa. Se växtgeografi och trädgränsen.

Växter i haven

redigera

I haven finns framförallt alger och sjögräs. Grönalger räknas ofta till växtriket[10], bland annat eftersom de har samma typ av klorofyll (a, b) som växter på land. Rödalgers och glaukofyters placering är däremot mer osäker. Klart är dock att brunalger, guldalger, gulgrönalger, kiselalger och dinoflagellater inte tillhör växtriket.[11] Eftersom växter och alger är beroende av solljus finns de inte i djuphaven. Ett exempel på en vanlig svensk marin blomväxt är ålgräs.

Växtfysiologi

redigera
 
Bambuskog.
Huvudartikel: Växtfysiologi och växtanatomi

Ett sätt att dela in växter är efter hur länge de lever:

  • Ettåriga växter eller annueller, som existerar och fortplantar sig under en växtsäsong
  • Tvååriga växter eller bienner, som lever två växtsäsonger och vanligen fortplantar sig den andra säsongen
  • Fleråriga eller perenner, som existerar under många växtsäsonger och fortplantar sig många gånger

De fleråriga blomväxterna kan vara både städsegröna, vilket innebär att de inte fäller sina blad, eller så kan de vara lövfällande. I tempererat och subarktiskt klimat fäller de vanligen bladen eller löven under vintern. I tropiskt klimat fäller de dem under regnperioderna.

Tillväxten

redigera

Tillväxtens hastighet och kvalitet beror på tillgången till fukt (vatten), värme, luft (koldioxid), ljus och jord (närsalter).[12]

Hur snabbt och hur mycket olika växter växer varierar enormt. Några mossor växer mindre än 0,001 millimeter per timme. De flesta träd växer mellan 0,025 och 0,25 millimeter per timme. Vissa klätterväxter kan växa så mycket som 12,5 millimeter per timme och det finns bambuarter som kan växa från 300 upp till 1000 millimeter på ett dygn.

Tillväxthastigheten varierar inte bara med arten utan även med ljustillgången. Med begränsad tillgång till ljus från sidorna brukar t.ex. ett ungträd med omgivande större träd söka sig snabbare uppåt och mindre åt sidorna än om det hade stått mer öppet och därmed fått mer ljus från sidorna.[12]

Referenser

redigera
  1. ^ ”Taxonomy Browser” (på engelska). AlgaBase. http://www.algaebase.org/browse/taxonomy/?id=1. Läst 20 januari 2016. 
  2. ^ Schaal, Barbara (2019-01). ”Plants and people: Our shared history and future” (på engelska). PLANTS, PEOPLE, PLANET 1 (1): sid. 14–19. doi:10.1002/ppp3.12. ISSN 2572-2611. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ppp3.12. Läst 26 november 2022. 
  3. ^ Kim E, Graham LE (26 november 2008). ”EEF2 analysis challenges the monophyly of Archaeplastida and Chromalveolata”. PLoS ONE "3" (7): ss. e2621. doi:10.1371/journal.pone.0002621. ISSN 1932-6203. PMID 18612431. PMC: 2440802. http://dx.plos.org/10.1371/journal.pone.0002621. 
  4. ^ [a b] Adl, Sina M.; et al. (2005), ”The New Higher Level Classification of Eukaryotes with Emphasis on the Taxonomy of Protists”, Journal of Eukaryotic Microbiology 52 (5): 399, doi:10.1111/j.1550-7408.2005.00053.x, https://onlinelibrary.wiley.com/doi/pdf/10.1111/j.1550-7408.2005.00053.x, läst 6 augusti 2011 
  5. ^ Becker, B. & Marin, B. (2009), ”Streptophyte algae and the origin of embryophytes”, Annals of Botany 103 (7): 999–1004, doi:10.1093/aob/mcp044, PMID 19273476 
  6. ^ Sammanfattning av engelska sidan Plant, se under "Current definitions of Plantae"
  7. ^ Cédric Finet, Ruth E. Timme, Charles F. Delwiche. (2010). ”20(24)” (på engelska). Multigene Phylogeny of the Green Lineage Reveals the Origin and Diversification of Land Plants and Ferdinand Marlétaz.. Current Biology. sid. 2217–2222 
  8. ^ Raven, Peter H. (2009) (på engelska). Biology of Plants. W.H. Freeman & Company. ISBN 1429239956. http://www.amazon.com/Biology-Plants-Peter-H-Raven/dp/1429239956 
  9. ^ LOUISE A. LEWIS AND RICHARD M. MCCOURT (2004) (på engelska). GREEN ALGAE AND THE ORIGIN OF LAND PLANTS. American Journal of Botany. http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.521.7605&rep=rep1&type=pdf 
  10. ^ Nationalnyckeln, Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet
  11. ^ ”AlgaeBase is a database of information on algae that includes terrestrial, marine and freshwater organisms.” (på engelska). AlgaBase. http://www.algaebase.org. Läst 20 januari 2016. 
  12. ^ [a b] Levemark / Fresk, Lasse / Klas (1990) (på engelska). Biologiska experiment. Alfabeta bokförlag AB. ISBN 91 7712 812 5 

Externa länkar

redigera